malinsmatchadeliv

Var på pay & jump i söndags med mor och liten häst. Hästen skötte sig mycket bra. Jag också stundtals... Ettan och tvåan i åttio var väl inte helt hundra, bäst att inte fatta några förhastade beslut utan agera i sista sekunden var typ temat där. Plus att jag inte borde ha ridit på fullt så hårt mot sista. Annars bra utifrån mina förutsättningar. Hade dock varit intressant ur studiesyfte om jag plötsligt vaknat upp som Markus Ehning. Ska satsa på från och med nu tror jag.

 

 

 

 

I nittio körde jag återigen "rådjur i strålkastarljus-stilen" mot femman. "Ja, du lyckades ju träffa läget mitt emellan fyra och fem helt perfekt där" var kommentaren från han som höll i det hela. "Ja, så jävla cp, vet inte vad jag höll på med" var mitt svar. Inte helt 100% politiskt korrekt kanske...

 

Efter att jag råkade säga "Så jävla gay" om en statistisk analysmetod inför min lesbiska kamrat Katharina (hon tog inte illa upp, men det kändes ändå aningen opassande) har jag försökt cencurera mitt användande av den typen av adjektiv. Vill ju liksom inte framstå som mer osympatisk än nödvändigt... Jag är ju trots allt Robin Hood.

Imorse gick allt vägen (efter en liten stund bör kanske tilläggas); eluttagsadaptern på plats, domkraften med, bilen backad exakt under kulan, låsolja ner i släplåset och lyset till bilen avstängt vid parkering. In med liten (inte direkt nätt dock) häst och iväg. Lastar av och utrustar. Bäbis är först lite fundersam "Men alltså, så här ser det inte alls ut hemma hos mig. Bäst att vara på sin vakt". Efter ungefär fem minuter lät det mer "Äh gårdsplan som gårdsplan". Rider fram, inte ett smack nervös. Går in på banan och hoppar runt. Hoppar bara lite högre för säkerhets skull.

 

 

"Det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke". Ändå var det precis vad jag gjorde i söndags! Men vi kör det hela i kronologisk ordning.

 

 

Mycket bra runda faktiskt tycker jag (även René tyckte det, han sa att det var det bästa han sett Älgen gå på tävling och att jag kommer kunna rida högt (undrar exakt vad det innebär?) på den i framtiden). Låg nära in i kombinationen, bromsade bara med handen och rev bägge. Så går det när man inte har sinnesnärvaro nog. Men mycket bra i övrigt tycker jag! Relativt svårt var det också, men svårigheterna klarade vi bra (tror jag, har glömt banan nu).

 

Alltså, mellan ettan och tvåan red jag så bra! Tog tillbaka direkt och fick gott om plats. Sen nära till trean, stort på fyran, red in ett språng till femman, men sen, sen lyckades jag faktiskt förbättra gårdagens ridning i kombinationen och det kändes skönt! Låg kort in och, hör och häpna, samlade ihop skeppet! Inga problem! Sen ville jag inte komma mer nära och började backa bort galoppen. Klarade oss över sjuan, men till åttan hade hon ingen chans. Dumma mig! Vi hade kunnat varit felfria om jag inte haft mental härdsmälta! Men jaja, sånt är livet.

 

Hon har ju trots allt gått från ostartad till 4 fel i 110 (felfri 105) på ett år (eller i augusti förra året hade hon 12 fel i en 50 cm pay&jump hemma). Dessutom kan hon åka trailer och har täcke i hagen. Det är ju ändå en helt ok utveckling ((speciellt täcket) och med tanke på förutsättningarna är det fett bra tycker jag)! Förra våren rev hon merparten av alla hinder hon hoppade. Jag har tränat henne själv (med hjälp så klart), och jag debuterade 110 i juli (i september på Älgen). Så vi får nog vara nöjda trots allt. Men bittert när det är så nära en nolla... 

Var iväg i söndags med Älgen. Rev två i första klassen och fick sen en mycket onödig kommentar av en tjej jag är rätt ytligt bekant med. Hon uttalade sig om meningen med att tävla med hästar som ändå inte är intresserade av att gå felfritt. Åh så onödigt(men hon kan väl inte hjälpa det, hon hade själv just en sådan häst förut)! Fast ändå, hon vet ju ingenting om Älgen och hur mycket den har utvecklats liksom, inte alls säkert att jag är i den sitsen som hon var i då... Fatta om jag varit den nervklena sorten, en sådan kommentar hade ju kunnat sabba min dag (tänk om jag hade strukit mig och åkt hem och gråtit istället?. Fast undra vad folk hade sagt då)! Men ändå, var snälla för sjutton!

 

Därför kändes det extra bra att vi i 110:rundan bara hade ett ner. Nytt rekord! Dessutom höll jag på att flyga av över fyran, det språnget som hon tog där är nog det bästa hon gjort hittills i sitt liv. Hon var lite klumpig på muren (rev dock inte), men efter det var det som om hon tänkte "kanske kan vara läge att prova att hoppa över hindren istället för att bara kliva över". "Ibland kan de ju flascha till" var kommentaren på den rundan av tidigare nämnda expert. Jomen visst, eller så är de 180 höga och behöver lite mer tid på sig bara. Vi ska minsann visa alla att hon visst är en stjärna! Snart jävlar kommer ni få se på andra bullar (givet att jag håller koll på ridningen så klart)!

 

Igår var jag och Älg på tävling själva. Gud var glad och nöjd jag blir när jag får valuta för pengarna! Fast egentligen, det får man ju väl alltid tycker jag? När det är sådan där bildligt talade pengar man menar i alla fall... Att en tröja på H&M inte alltid håller är ju en annan sak och har ju mer med bokstavliga pengar att göra. Men nu svävar jag iväg. I alla fall är jag så himla glad för att den mer ordnade ridning jag ägnat mig åt de senaste veckorna har givit resultat. Åh, vad fin och reglerbar hon var igår! Hon rev två gånger totalt på framhoppningen, och det var till andra klassen och framhoppningspersonalen hade råkat mäta fel och lagt räcket på 120 istället för 110 (så det räknas egentligen inte eftersom hon inte hade rivit om hindret hade varit 110). 

 

Sedan har vi persat och har numera felfritt resultat till och med 105. Fett! Jättenöjd med båda rundorna (det kändes som att jag hade oceaner av tid på mig, jämfört med förra veckans hemmatävling där hindren kom lite snabbare, vilket ju var en riktigt fet känsla som jag aldrig haft förut. Öva svårt så känns normalstandarden lätt är knepet alltså! I 110 hade vi två ner. Men hon gick i rätt galopp hela banan, och det har fasiken aldrig hänt på tävling förut, det är riktigt stort tycker jag. Varför hon rev vet jag inte (eller jo, det gör jag ju så klart, men det var inga stora ryttarmissar som orsakade det), är jättenöjd med hur jag red på just de två hindren, men å andra sidan red jag betydligt sämre på två hinder som vi inte rev, så det var väl ändå rättvist i slutändan! Jag är bara lite ledsen över att jag inte har rundorna på film när de var så bra (vilket jag ju kan säga just eftersom de inte finns på film). Det var nog min bästa tävlingsdag hittills, ridmässigt räknat. Men jaja, det är väl som sagt ett sånt där typiskt i-landsproblem, det där med de uteblivna filmerna (jag latade mig och red i tröja, så jag hade ju inte ens varit speciellt snygg om det nu funnits någon film (får jag väl trösta mig med))...

Och den var mycket bättre tyckte jag! När jag pratade med René så sa jag att det nog berodde på att det var en lättare bana än på lördagen, men det höll han inte med om. Då sa jag att jag i såna fall måste ha utvecklats i min ridskicklighet över natten (och vi är ju alla fan av subjektiva tolkningar, så jag kör på den)! 

 

Nåväl, hade en sjukt mycket bättre framhoppning. Kände mig till och med lite proffsig när jag först hade framåtläge på räcket som hon så klart rev rätt grovt. Kom igen och samlade ihop henne bra och hon hoppade plättlätt över (sen att jag ju liksom inte väljer mina lägen utan mer får dem tilldelade är ju kanske en annan femma)! Efter det fantastiska språnget valde jag att inte hoppa mer av risk för att förstöra känslan. 

 

Väl inne på banan lyckades jag börja med att riva både ettan och tvåan. Men sen! Alltså shit! Hon hoppades så himla fint på tre, fyra och fem! Gud, de sprången kan jag leva länge på! Sen stort på sexan, ok på sjuan och sen slår hon så klart om till korsgalopp mot kombinationen som jag kommer nära på, hon hade inte en chans att få upp bak (fram däremot fick hon upp superhögt). Efter det galopperar jag ungefär ett halvt varv mot nian i korsgalopp (ville liksom inte sabba den återfunna rytmen, eftersom den för mig är så svår att finna och så lätt att tappa). Men lite salsaträning på det här så ska det nog bli prima! Sex starter kvar i år (alltså inte på 110 kanske jag ska tillägga) och mitt mål kvarstår; fyra fel eller bättre! (Och eftersom jag nu övat på maxsvårigheten som 110:bana kan erbjuda så känner jag mig väl förberedd)! Och det känns inte alls högt eller särskilt svårt heller! Jag har sån himla tur som har en sådan fin och duktig läromästare. Men 12 fel totalt alltså, men mycket bättre känsla! 

 

Idag red jag ut på Poison och hon var riktigt duktig, Tempoväxlingar, övergångar och galoppfattningar körde vi. Fan vad fin hon kommer vara till våren när jag nu äntligen kommit på hur jag ska göra!

 

Idag red jag 110 på Älgen för andra gången. Hemma var det, så det var ingen "långsida snett igenom med oxrar smala som vandrande pinnar" - bana direkt.  Men det tycker jag är bra. Hellre att jag får reda på nu att jag måste lära mig att ha koll än senare. Kul att komma upp i klasserna och liksom vara "men ojdå, vad i hela friden hände nu? Det som har gått så himla lätt hittills. Dumma, dumma häst/banbyggare/Gud/mamma!". 

 

Hade min genom tiderna sämsta framridning. Hemskt. Fick inte till många bra språng och vi bara rev och rev och rev. Blev störd över att folk tog plats och koncentrerade mig på annat löjligt. Skärpning till imorgon och rid bättre! Det borde ju vara det enda viktiga att komma ihåg att koncentrera sig på? Nåväl, kändes lite på och av och orytmiskt inne på banan (vilket René trodde berodde på att jag blev tvungen att rida aktivt hela vägen och liksom inte kunde sitta passiv och vänta in hindren). Fick åtta fel; första efter en linje på fem tillbaka som jag inte lyckades få till i tid och andra eftersom jag var tvungen att bromsa mot muren. Sen tog hon inte riktigt tag som jag hade förväntat mig på åttan men den lyckades hon cykla sig över i alla fall. Så nu har jag uppnått mitt årsmål; att rida lika bra som Rene (dvs med åtta fel). Fett! Imorgon ska jag rida bättre och siktar från och med nu på att vara bättre än René (dvs fyra eller inga fel). Men framför allt vill jag få till en rytmiska rundor!

 

 

.. och menar faktiskt det! I lördags gjorde jag och Poison en hejdundrande debut på dressyrbanan och red ihop fantastiska 40%. Efter mitt förra besök inne på dressyrarenan åkte jag den här gången, vis av erfarenhet, inte alls i lika god tid. Åt helvete med det! Kom fram alldeles för sent. Så jävla slarvigt av mig, blir så trött på mig själv! Insåg att jag inte skulle hinna rida fram ordentligt och försöker att bara hålla mig lugn och tom i huvudet för att försöka göra hästen lugn. Hon var faktiskt riktigt fin under den korta framridningen som vi fick, men när vi ska in i ridhuset känner jag bara att det kommer gå åt helvete. Hon var minst sagt tveksam på att gå in och när vi väl kommit in gick vi runt i en mycket, mycket försiktig skritt. Ett steg i taget så att säga. Visste inte om man fick trava i collectingring (och eftersom jag förstått att jag skulle komma toksist ville jag inte göra det heller ifall det skulle störa ryttaren som red sitt program). In på banan och hon blir till och mer ännu mer skeptisk. Men om man ska se det från den ljusa sidan så var det ju alla fall tur att det inte var några hinder i ridhuset! Börjar mitt program, rider upp på medellinjen, gör halt och sedan är det meningen att vi ska komma fram i trav igen. Jomen tjena! Trav blir det först efter hörnet. Sen fortsatte programmet i den stilen ungefär. Det bra med den här förnedrande upplevelsen är i alla fall att jag nu kan konstatera att det inte är det att hon inte vill hoppa. Utan snarare att hon blir så spänd att hon inte vill göra någonting. Domaren var i alla fall snäll och skrev bara "Fin häst som är väldigt osäker och ostadig. Behöver vänja sig vid främmande miljöer". (Och sedan det obligatoriska Lycka till!). Jag känner mig fortfarande så glad över förra helgen succé att det inte stör mig så mycket att det gick åt helvete. Åkte och red för Gina igår för att hon inte skulle få gå för länge och fundera på helgens hemska bortaupplevelse och det gick svinbra. Jaja, bara att streta på!

 

 

I lördags var jag och Poison och Sofia i Rimbo. Jag gick upp halv fem, körde iväg i lyxbilen (med värmesystem som funkar, fyrhjulsdrift, radio som inte skär, minimal risk för att traktorhjälp ska behövas för att ta sig upp ur gropen med mera) och börjar mecka ihop det som ska med.  Ska koppla in elen till släpet vid 10 i sex och inser att de två kontaktdelarna inte är helt kompatibla (dubbelt så många hål i uttaget som i kontakten) och får panik. Får upp Sofia som föreslår att vi ska leta efter adapter (efter att hon pedagogiskt förklarat skillnaden mellan 7polskontakt och 13polskontakt). Vi hittar adapter, och efter att hon lagt sin panna i djupa veck i ungefär en kvart lyckas vi få allt ihopkopllat. In med häst och iväg.

 

Kommer fram och förutsättningarna är idela! Jättestort ridhus, jättesmå hinder med bara bommar. Fikar (jag är lite nervös och får bara i mig halva toasten). Fixar häst och börjar rida fram. Hon var så himla avslappnad! Alltså jämfört med vad hon brukar vara borta. Ok, hon var en aning avstängd och inte helt mottaglig för framåtdrivande hjälper, men smackning och spö mot chapsen (alltså ljud) funkade bra. Inne på framhoppningen blev hon aningens mer spänd, men absolut inte okontaktbar. Red en stund och tog ett par språng. Bestämde mig sedan för att ta av mig sporrarna eftersom de var helt verkningslösa och det kändes bättre att inte sitta och trycka med dem (det lär hon ju knappast bli mer lydig av inför framtiden direkt). Ut från framhoppningen och sedan en stunds väntan utanför ridhuset. Nu var hon mycket mer spänd! Vi tog ett steg i taget för att inte riskera att gå ner oss i kvicksanden. In i ridhuset kom vi dock utan problem och efter att hon kikat lite på morotsinfångaren på hinder två kunde jag till och med trava runt helt obehehindrat. När det var min tur lyckades jag fatta galopp direkt (ingen vansinnigt energisk galopp, men likväl rätt gångart) och bestämde mig för att bara försöka hålla ångan uppe så bra det går. Och hon är så himla duktig! Ingen bjudning att tala om, men ingen direkt tveksamhet heller! Bara tuffar på och går till och med av stort både på 4:an och 7:an. Alltså när jag ridit i mål felfritt var jag så lycklig att jag inte kunde låta bli att gråta en skvätt. Hon som delade ut rosetter vid insläppet såg väl, milt sagt, förvånad och fundersam ut. Men vad fan, det bjuder jag på!

 

Kul var också att Sofia nog var mest nervös (till och med mer än Poison). Haha, vem säger att det inte kan vara nervöst att vara med när någon rider 80cm clear round?

 

Jag har verkligen varit allvarligt fundersam och tvivlat, men nu känns det mycket mer hoppfullt igen. Det får helt enkelt ta den tid det tar. Men är hon så här duktig känns det i alla fall som att framgång ligger närmre nuet än oändligheten!

 

 

Jag har fyllt år och fått precis allt som stod på min önskelista! Jättesnällt och jag är jättetacksam! Dessutom har jag haft en ahaupplevelse! Alltså, jag har ju en tid nu kännt att jag har haft en liten fundering kring mitt och Brudens samspel. Ibland går hon gärna av jättestort, men ibland cyklar hon sig över alternativt trampar om när vi ligger stort. Detta har gjort mig lite fundersam eftersom jag inte riktigt kunnaf förutsäga när de olika hoppen kommer dyka upp vilket i sin tur gjort att jag blivit lite backig (i alla fall mentalt) på hinder för att undvika stora lägen. Och som vi alla vet är backning på hinder en dödssynd (det leder bara till mer och mer backande, helikopterhopp, stopp och dåligt självförtroende)! På framridningen igår till en meter fick jag ett sånt där otäckt cykelsprång på en liten oxer (känns värre än de ser ut tror jag). Jag och Sofia pratade lite och hon tänkte att det kanske berodde på att jag lägger fram handen och ändrar min ridning när vi ligger stort visa gånger. De gångerna blir Bruden förvirrad och trampar om, alternativt cyklar. Så jag såg sedan till att hålla hela vägen fram (som på Poison ungefär) istället för att göra som på Älgen (och lätta ur innan eftersom hon helst vill vara ifred och sköta sig själv). Åh, det funkade så himla bra! Hon blev genast jättetuff!

 

Hade tyvärr ner en oxer i 1 m (varför vet jag inte) och blev lite handlingsförlamad på en annan oxer där jag nästan ridit in ett galoppsprång. Jag måste lära mig att kasta gamla planer över huvudet och agera på ett sätt som passar verkligheten! Men bara att träna på!

 

I 110:n missbedömde Bruden frambommen på en oxer som hade gula bommar överst och rev rätt grovt. Sen red jag typ in nästan två språng på en annan distans och fick bromsadepå slutet eftersom jag blev så chockad och paralyserad! Till hindret efter härjade jag mindre och bromsade istället för att gasa och rev. Men i övrigt är jag jättenöjd med 110:n. Blev nästan lite hoppad ur sadeln på sexan! Och vad fan, alla barn i början heter det väl?

 

 

Jo, det ska jag strax förklara att man (dvs jag) kan! 

 

Igår var jag, Älg (numera tävlingshästen), Sofia, Sofie, Lyxen mfl i Mälarhöjden. Var där i god tid, förberedde mig väl (åt lasagne och macka på surdegsbröd innan start, hade seriös bangång). Gjorde iordning hästen i sjukt god tid (annars blir jag stressad (vilket vissa tycker är ruskigt roligt)). Red fram (kändes bra), hoppade fram och hon var inte i en enda bom! Alltså det var helt sjukt! Så duktig har hon blivit! (Jag däremot släpper ju all kontroll när jag har medhjälpare som håller koll "ska jag komma igen?", "ska jag verkligen hoppa så där högt" och "hur många är det kvar"). Hjälp! In på banan och rider felfritt, nära tvåan och sexan, slår om till korsgalopp genom svängen mot sista, men annars en riktigt bra runda tycker jag! Kul!

 

Lång, lång väntan och sen på´t igen. Nu hade jag ju trissat upp förväntningarna genom min kaxighet (gällande min ridskicklighet i förhållande till Renés och vem som är mest lämpad att hålla i träningarna), så jag hävdar (barnslig som jag är) att det gick som det gick eftersom att jag hade förargat gudarna. Återigen fin på framridningen, men lite matt (Rev ett, men bara ett räcke). In på banan, backar mig till ettan (fel galopp som jag saktar av för att byta, därav tidsfelet), rider på framåt, tvingas bromsa till två och tre (river påda), korsgalopp till fyra som vi genom ett mirakel tar felfritt ändå, rider in ett språng till femman (lite för kraftigt framåt så river det också), korsgalopp mot kombinationen som jag verkligen skäms för hur jag hanterade a hindret, fin på b, fin på 8:an och 9:an. Men jag tycker att rundorna (förutom in i kombinationen) var ungefär lika bra! De sprången hon räddade i 1m hade hon ner i 110:n. Men bra träning (för oss båda, det är ju trots allt bara vår andra 110 och vår första tillsammans) och bra runda. Kändes inte varken svårt eller högt och jag tror att vi snart gör om och gör rätt (hon får ju liksom indirekt i alla fall bättre förutsättningar att göra rätt när jag gör rätt)!

 

Sammanfattningsvis:

 

Lera= Mer ben behövs.

 

Igår var det till och med klafsigare än i Nyköping. Klafs, klafs. Det roliga, som både jag och Scorpan (Ford Scorpio -94) levde på hela dagen var att parkeringsvakten prisade Scorpan något helt sjukt när jag rullade in på det klafsiga gärdet. "Ah, det är en sån där med V6:a motor, den kan du ju ställa var som helst även en dag som denna och ändå ta dig loss" säger parkeringsvakten (kul att det var samma vakt som sa samma sak på tävlingarna i Märsta i juni också (då körde jag fast trots att det var strålande sol bör tilläggas). "Nja, det tror jag nog inte, den är rätt dålig i sån här terräng faktiskt" försökte jag. "Nej då, det kommer att gå så bra så bra (med en lite överlägsen ton)" (som om jag bara var en liten löjlig tjej utan erfarenhet av lera). "Jaha, jaja" sa jag (och tänkte tyst att det ju kommer bli hans ansvar att bogsera bort mig sedan när jag misslyckats med att backa i uppförsbacke). Scorpan kände sig dock mäkta stolt. En stor dag i hans liv. (Sen lyckade vi ta oss loss (till allas stora förvåning) genom att ändra avspärrningen och rulla framåt). Fyrhjulsdrit är överskattat!

 

Ut med häst och sedan bangång. Direkt när jag började knalla runt tog tävlingsinstinkten överhanden. Klart jag ska vända innanför! Red fram. Klafs, klafs. Bruden var inte alls lika pigg som hemma och jag kände mig en aning skeptisk. Började värdelöst, men i omhoppningen blev det bättre. Rev dock ett räcke som jag kom rätt tight på. Men i alla fall: 0 + 4 fel i första försöket!

 

Till andra klassen var det typ samma. Helt sjukt dålig start (backade till och med in ett extra till tvåan). (Fotograf Bosse som samtalar med Sofia säger till och med "Oj, det där blev ju inte bra alls" om bilden han tog över första hindret). Nä, konstigt att inte bilden blir bra när jag jag inte alls har hästen med mig... Puckojag! (Dessutom tycker jag Sofias nej (på frågan om det är den hästen som hon brukar rida på) låter lite väl förskräckt och negativt. Bruden är en drömhäst och stjärna)!

 

Rev tyvärr sista i grunden lite onödigt, men sånt är livet. Mer ben och mer känsla till nästa gång så hon är mer ihop och inte så av och på och så att jag får bättre avsprångspunkter. Men jaja, bara att traggla på!

 

 Videon till andra klassen (inkl expertkommentarer)

Shit pommes frites vad många anmälda det var till märsta i helgen! När jag insåg att det var 350 starter före min andra start svalde jag stoltheten och bytte klass. Visst att jag hellre vill rida 110 (egoistiskt kanske) men jag kan verkligen inte låta den stackars hästen stå där så länge och dessutom ska jag på examensfest och kan inte låta den stackars mannen vänta så länge heller. 

 

Och jag menar, jag har ju än så länge aldrig ridit en dubbelnolla i hela mitt liv, så då kan det ju vara bra att göra det på en höjd jag tycker mig behärska (haha, säger hon som hoppar hinder åt fel håll)... Dessutom var det hälften så många starter i min nya klass vilket ju borde göra mina chanser till placering dubbelt så stora (eller är det andra faktorer som spelar in också, typ att folk rider galet fort ju lägre det blir?) Hur som helst, andras prestation kan man ändå inte påverka, så jag ska försöka göra två dubbelt felfria rundor (på ett hyfsat stilfullt sätt förhoppningsvis)!

 

Tid kan mätas i sekunder, minuter timmar, dagar och så vidare och så vidare. Dessutom kan tid mätas i antalet starter. Till exempel så är en timme på hopptävling lika med ungefär 30 starter. Dagens insikt för min del att en timme på dressyrtävling INTE, jag repeterar INTE, är lika med trettio starter utan snarare 6 starter. Ett tips kan därför vara att inte åka till tävlingen så att du är där i god tid (om det vore en hopptävling) när det är en dressyrtävling du ska på. Det kommer resultera att du får eoner (annan tidsenhet) av tid över. Idag hade jag stallet och gick upp kvart över fem. Förövrigt har jag tillbringat sex och en halv timme i Södertälje (i väntan på dressyrpay&ride). 

 

Tog, enligt tips från coachen ut Poison i tid (för hopptävling). När jag ridit fram i ca 1 timme och 30 minuter (mestadels skritt bör kanske tilläggas) insåg jag att det fortfarande var alldeles för lång tid kvar till start. Vi ställde in hästen i släpet (nu är hon på sitt lättlastade humör, så det gick fort).

 

En vecka senare (kändes det som) plockade vi ut henne igen. Alltså, satan vad spänd hon varit idag. Först gick hon runt och spände sig när mamma gick med henne, sen en stund på hoppbanan, ett par varv runt anläggningen och en timme i framridningsridhuset. Trots detta var hon så spänd att det tog en halv ritt för mig att få henne i trav när jag väl kom in i collecting ring. "Hur fan ska detta gå?!" tänkte jag. Ska jag bli utesluten från en dressyrtävling för att jag bara lyckas få min häst i skritt? När jag sen fick komma in på banan var det samma visa igen. Men, som genom ett mirakel lyckades jag få någon slags kontakt precis före start. Vi lyckades genomföra hela programmet. De dåliga poängen vi fick var i samband med galopp snett igenom, halt och när jag skulle byta gångart först från skrittt till trav till galopp. Men ändå! Vi lyckades genomföra det hela med 51,7%, fick en 7:a (och jag fick 6:a på sitsen, så jag kan fortsätta i hoppsadel ett tag till med gott samvete, har andra, mer akuta problem). Ska prata med Gina och se vad hon föreslår! Men kul med bedömningssport tycker jag, då har man specifika saker att jobba med och åtgärda!

 

Brudens helg har ju blivit helt bortglömd här (i och med allt fokus på Älg + Körkort). Men Bruden, hon borde verkligen alltid få vara i strålkastarljuset. I helgen var hon precis lika tapper som alltid (om inte tapprare (jag vet att det heter mer tapper, men eftersom jag är en sådan språkvetare tar jag mig friheter. Som en mästerkock i köket ungefär)). 

 

På framridningen var hon strålande, sprang runt som en välskolad häst hela tiden faktiskt! Hoppade även riktigt bra trots underlaget (absolut inget fel på det i sig, men på grund av en natt av spöregn var det ungefär fem centimeter gurslera). Men (i samspråk med min förstklassiga hästskötare (som efter påtryckning till och med stegade distanserna tillsammans med mig)) kände att jag kanske skulle bli tvungen att ha lite extra tryck. 

 

I första klassen gick det bra först, sen gjorde jag som jag av gammal dålig vana gör (dock inte i lördags, då åtgärdade jag); fortsätter i korsgalopp alt fel galopp för jag tycker att jag är för nära nästa hinder. I landningen efter cykelsprånget på hinder 4 tänkte jag spontant "jag har för dåligt tryck, mer galopp" och rider på, för att sedan upptäcka "ojdå, jag hade nog inte så dålig galopp", sen satt jag upp till hindret 6 som jag skulle. Snett igenom mot 7 och jag får ett till sprattelsprång, ramlar nästan av, Bruden är på väg åt vänster, jag tänker "jag bromsar mot en infångare så att jag kan klättra tillbaka i sadeln igen", svänger höger. Vad gör den tappra lilla hästen då; jo hon tänker "jaha, mamma hänger på halsen och jag har nästan inte ens styrfart, men vi är ju med lite god vilja på väg mot hinder 5 igen fast från andra hållet. Ja, jag ska nog hoppa det" och hoppar oxern bakifrån. Gud, jag ville bara dö! 

 

Red ut, skrattade åt eländet, klappade den duktiga hästen som trodde att hon var felfri och åtgärdade till 105 där vi var felfria (ensamt felfria vill jag lite skrytsamt tillägga)!

 

 

Nu blir det avd A 100 och 110 i Märsta och då ska jag rida fett fokuserat och ge Bruden en ärlig chans att få den färgade rosett hon förtjänar!