malinsmatchadeliv

Snart sommarlov + the return of the moose

Publicerad 2012-05-29 10:02:32 i Allmänna funderingar,

Igår hade vi avmaskningseftermiddag och ihopsläpp av älg + resten av hönorna. Åh, hon blev så himla, himla lycklig! Först tänkte hon nästan springa ner mig och ta sig in i hagen på egen hand men hon insåg väl sen att det skulle vara mer praktiskt om jag öppnade grinden först (med tanke på att när hon blev ställd i egen hage försökte rymma, tog sats, feltaxerade och hoppade av två meter för tidigt och sedan landade mitt i mellan två av trådarna. Gud, det är inte lätt när man är väldigt, väldigt stor. Det positiva är väl dock att hon väl aldrig igen lär försöka hoppa ur hagen).

Sen när vi var klara med avmaskning och älgrelaterat stuff var det dags för ridning. Bruden fick springa lite först (eftersom René ska tävla i helgen ville jag se till att den springer på hyfsat trevligt så att han inte tror att jag är helt inkompetent vad gäller hästträning). Hon gick bra och vi höll sams.

Sen var det Poassonens tur. Alltså, nu när jag har bokat tid på kliniken känns hon verkligen inte bra (eller så är det bara jag som drabbats av hypokondri). Red runt och tog även ett par språng. Hon var mycket modig och uppförde sig väl (men kändes som sagt inte helt hundra).

Idag blir det Älg+Bäbis+ Poasson. Bruden får vila så att hon är pigg och glad ifall René har åsikter om hennes ridbarhet (har ju varit lite för mycket stalljobb och skolgång för att jag ska hinna med alla djuren).

Snart kan vi hoppa igen!

Kommentarer (0)

Nåt fel är det...

Publicerad 2012-05-21 22:33:30 i Allmänna funderingar,

Sandö igår gick skit. Gick banan som varken var svår, stor (relativt alltså) eller tittig. Plockade ut hästen och red runt en stund på framridningen. Så långt väl. När jag sedan skulle förbi ridhuset hände exakt samma sak som i Hufvudsta. Hon blev helt okontaktbar. Fick fram henne efter en stund, men samma sak upprepade sig ett flertal gånger och även inne på framhoppningen.
.
När det var min tur att gå in i ridhuset ville hon inte alls. Fick bli ledd in av en funktionär. Fick efter ett tag upp styrfart och lyckades ta mig runt hinder 1-4. Två stopp på 5 och sedan ett på 6. Red ett varv till och då var det inga problem. Nu har jag bokat tid hos veterinären den 31/5 och hoppas att det ska leda någonstans. Annars vet jag faktiskt inte alls (och inte René heller). Hon vill verkligen inte och det finns ingen vettig orsak:
.
1. Hon har inte slagit sig: Vi hoppar alltid jättelågt och har tagit det superförsiktigt
2. Hon har inte lärt sig att hon kan komma undan: Bara P&J och Clear Round
3. Problemet är inte att hon stannar utan att hon blir helt förstenad (att hon stannar är snarare en bieffekt. Tidigare när hon stannat har det varit för att hon tittat på hinder)
.
Så vi får väl se hur det hela utvecklar sig...
Kommentarer (0)

Två flugor i en smäll

Publicerad 2012-05-19 20:52:11 i Tävling,

Idag var Bruden i Märsta på deras enorma ridbana. Kul när vi gick banan och det är en 180 graderssväng mellen två hinder. "Gud, här blir det till att styra" säger jag men inser sedan att det typ är en hel ridhusbredd mellan hindren. Men eftersom banan är så stor så ser det ut som att de stod på typ en tiometersvolt (förutsatt att banan blivit skalenligt uppförstorad från ridhusstorlek).
.
Nåväl, red fram ytterst kort till första klassen eftersom Bruden för första gången skulle gå två klasser och jag inte ville slita på henne i onödan i värmen. Hon var väl inte riktigt helt hundra men jag tänkte att det nog skulle lösa sig. Rider an mot ettan och får ett fläskigt omtramp och får den oerhört puckade idén att dessutom bromsa in ett till galoppsprång till tvån. Sen skärper jag mig och det går aningen bättre. Men fy vilken hemsk runda! Skämdes verkligen för min katastrofala ridning. Bruden vände dock ut och in på sig själv och lyckades genom en hjälteinsats gå felfritt.
.
Lite vila, mat och rosettfotografering senare var det tid för andra klassen. Då skärpte jag till det hela och bestämde mig för att inte rida som ett jävla kolli. Jomen tjena! Börjar med att se en distans till ettan som inte Bruden såg. Eftersom hon var lite matt och inte tillräckligt framme hoppade hon inte av när jag planerat att hon skulle hoppa av utan la in ett omtramp. Alltså jag brukar verkligen aldrig få omtramp! Jag bromsar mig in i botten ibland, men att hästen i ren självbevarelsedrift måste slänga in ett till, det händer faktiskt sällan. Sen gick resten av rundan bra och den sandfärgade lilla hästen fick ytterligare en rosett.
.
Summan av kardemumman är att jag red superskit men att jag ändå lyckades få fler rosetter under en förmiddag än jag hittills fått i år. Och så har jag numera ridit min första felfria enmeter  (och lyckades till och med göra det två gånger när jag ändå var i farten).
.
Imorn är det Poassonen som ska till Sandö. Då jävlar ska jag rida ordentligt (jag borde ju rimligen ha gjort slut på hela det här årets dåliga ridning genom dagens två ritter).
Kommentarer (0)

Barnvagnar, paraplyer, felkörning, regnväder...

Publicerad 2012-05-13 23:33:00 i Tävling,

Som rubriken lyder, förutsättningarna var ultimata för mental träning och övning igår. Vi körde vilse så att vi var framme ungefär en halvtimme senare än planerat (första delen av strategin (den att ta ut en timme innan start) gick således åt helvete). Men vaddå, det var gott om saker att titta på och bli hysterisk över i alla fall.
.
Precis när jag suttit upp och skrittade mot banan var det en man som envist skakade bort vatten från sitt paraply. Poison gick först in i sig själv och låtsades som att hon inte fanns, men efter en liten stund lyckades jag få henne att skritta förbi. Sen var det, tack gode gud, gemensam framridning inne på själva banan. Vi fick därför gott om tid på att rida omkring blan hindren. Hon började med att vara okontaktbar á la Hufvudsta men mot slutet blev det bättre. Vi fick även hoppa fram på två av hindren (jag tog rygg på en ponny för att få lite gratisbjudning och det fungerade bra).
.
Sen fick vi vänta en stund tills det var vår tur. När vi kom in och var helt ensamma blev hon först lite avstängd (stannar och blir orörlig) men jag får fram henne både i trav och galopp. Stannar dock på första, borde så här i efterhand ha försökt galoppera ett helt varv innan jag styrde på, men det är ju alltid lätt att vara efterklok. Sen tråcklar vi oss över fram till sju där hon stannar igen. Två stopp i första rundan, men helt klart godkänt utifrån förutsättningarna (paraplyer, hav precis bredvid, utomhus). Rider en runda till där hon är mycket bättre (i omhoppningen bjuder hon till och med själv). 0 fel i andra.
.
Kändes väl inte direkt bra, men trots allt bättre än förra helgen. Nästa söndag ska vi till Sandö och rida clear round. Hoppas att det går ännu ett snäpp bättre då!
.
Här kommer film

Andra rundan
Kommentarer (0)

Veckan som gått

Publicerad 2012-05-11 23:16:14 i Träning,

Veckan som gått alltså. Har ridit på Bruden och Bäbis ett par gånger och båda har skött sig. Bruden gjorde ett helt fantastiskt språng på en oxer på träningen i onsdags (skrapade till och med i plattan för den som är intresserad). I övrigt gick väl träningen så där.
.
Alltså, jag måste verkligen lära mig att förstå att den har stor galopp. Vi hade en linje oxer 26 m grind 15 m grind. När jag kom första gången och tryckte på lite hade den lätt kunnat gå på fem. Men sitt still då människa! Mot slutet gjorde jag det och fick in sex jämna (Fatta det, komma kort in sitta stilla och precis lyckas få in sex jämna på 26 m. Då har hästen INTE kort galopp. PUNKT).
.
I övrigt fick jag en jättebra instruktion av René att jag inte ska gå före när jag ligger nära (rocket science jag vet, men när jag gjorde som han sa hoppade den till som attan. (Jag blev så paff att jag ropade rakt ut "Nu gjorde jag ju rätt") Kul när man direkt får kvitto på att man gör rätt. Synd däremot att jag bara lyckades göra rätt en gång...
.
Sen fick Poassonen också hoppa. Den var lätt skeptisk till en början men tände till vartefter. Modig som attan mellan varven. Trots att 3 på 15 meter var långt mellan grindarna hoppade den ändå när jag bad den och mot allra sista hindret bjöd den på som sjutton. (René tyckte att jag inte skulle fläska på så mycket, men vaddå den sprang ju på  själv. Svårt det där).
.
Sen pratade vi lite om hur jag ska undvika framtida Hufvudstakatastrofer. Förebyggande åtgärder lyder rådet. Och att jag ska ta ut henne ungefär en timme innan start så att hon hinner titta ordentligt på omgivningen inna hon ska hoppa. Samt att jag måste lura henne att vilja springa själv. Jag måste främst se till att hålla den glad och positiv så att jag slipper hamna i konflikt där den står emot. Lättare sagt en gjort, men jag jobbar på det. Idag körde vi flängridning på banan och jag tror att hon var glad (hon Posionbockade i alla fall). Får se imorn på P&J:n hur den strategin fungerade.
Här kommer en skärmdump på ett terränghopp från förra tisdagen

Kommentarer (0)

Otajmat

Publicerad 2012-05-06 16:25:37 i Tävling,

Idag var Bruden iväg på äventyr. En lustig grej som hände var att hon hade en rispa på rumpan som var rätt färsk. När jag hade gått med henne en stund kom mamma fram och sa "De där borta står och tisslar och tasslar och tittar. Det ser ut som att de tror att du slagit hästen så att den fått det där märket. Så se till att inte slå den". Herregud, folk alltså!
.
Red fram och den kändes jättebra. Hoppade ett par språng på framhoppningen som kändes super. Skrittade utanför ridhuset och den taktade och tjuvtravade iväg. Och det kändes ju lovande. Hade bestämt att jag skulle rida mer avvägt eftersom den hittills har svarat så bra framåt, vilket visade sig vara en dålig strategi. Det blev min tur och här någonstans börjar problemen. Det är bara ett ekipage i taget på banan och direkt att jag blir insläppt i ridhuset får jag startsignal. Då står den plötsligt emot lite och tittar lite på ett blått plank. Rider runt en stund, men känner att jag, trots att det inte känns hundra måste starta någon gång. Får otrevliga backalägen 1 och 2. Bra på trean men sen genar jag mot fyran så att den får trångt på sina sju språng. Mot kombinationen har jag fått upp farten och istället för att ha lite tajming smackar jag den rakt in i botten på 5a. Rider sen mot 6 som den tittade på med ordentligt med tryck. Nu tittade den dock inte alls och smackade rakt in i bommen. Sen skärpte jag mig och fick bra språng 7 och 8. Den rev 7 också (säkert eftersom den var matt efter att ha fått ta i för kung och fosterland på samtliga hinder innan). 8 fel alltså, men hon hade lika gärna kunnat riva alla. Duktiga, duktiga häst!
.
Fy, känner mig som en riktig sopa!
.
Kommentarer (0)

Sämsta ever

Publicerad 2012-05-05 17:22:22 i Tävling,

Idag var vi i Hufvudsta. Dessutom ägde det absolut värsta jag varit med om ridmässigt på tävling rum. Jag red fram och det gick bra. Först var hon spänd som sjutton, men kom till ridning bra sen. (Här vill jag dessutom flika in en liten iakttagelse angående framhoppningar: (hallå, tävlar jag när jag tävlar, eller studerar jag mest framhoppningen?! Man kan ju undra) I alla fall. Hur har man mage att kommendera de stackars ideellt arbetande funktionärerna som om de vore galärslavar? Hur understår man sig? "Hallå, kan ni sänka oxer rejält? Och skynda er lite va, jag vill faktiskt hinna hoppa innan jag ska in!" Sen kraschade sagda person sin stackars 4-åring i sagda oxer uppskattningsvis tre gånger. Därefter hade den hästen ingen lust att gå i närheten av hindret. Ful var hon också! Till och med Sofie F (och hon är väl officiellt Sveriges snällaste person) var upprörd (inte över fulheten utan över ridningen bör kanske tilläggas).
.
Nåväl, min tur att gå in på banan. Fy, vill helst inte tänka på det alls. Alltså, jag kunde för mitt liv inte få hästen i rörelse. Till slut var jag ju ändå tvungen att starta (annars hade jag ju blivit utesluten). Det var nog det värsta jag varit med om. Efter hinder nummer två tvärstannade den för att titta på något utanför banan, och jag kunde inte göra någonting för att hindra den. Utseluten pga två stopp på hinder och ett stopp. Eftersom det var en clear round (vilket jag var tvungen att upplysa en upprörd liten dam om "Hallå! Du är utesluten, du ska faktiskt gå ut nu!!!!!") tog jag hela banan igen. Lyckades få upp styrfart till alla hinder utom sista där jag fick ett stopp. Men ändå helt ok, hon kråkhoppade ju sig runt i alla fall! Sen var jag ju anmäld till 95 cm och tänkte "Det går nog bra, nu har den ju sett banan en gång och hoppat alla hinder". Jomen tjena! Visst, hon tog skänkeln mycket bättre när jag red in, men annars var det helt värdelöst. Vi kravlade oss över 1 och sen tappade vi all fart mot 2. När jag skulle komma igen kunde jag inte fatta galopp, det hände ingenting! Lyckades ta oss över två, men över 3 kom vi absolut inte. Tvärstopp tog det.
.
Här är film från första rundan. Tyvärr filmades inte omstarten i 90, den hade varit lite mindre tragisk att se...
.
Ringde mamma (Pappa i bakgrunden föreslog att jag borde skjuta djuret) och berättade. Ringde sen René och fick några bra råd:
.
1. Nu ska vi åka bara på P&J och clear rounder på olika ställen (så att hon får lära sig att hon alltid måste runt och även tvingas vänja sig vid nya miljöer).
2. Lågt och ofta
.
Planen ser därför ut så här:
.
12/5 P&J 80 & 90 Stall Lunda Gård
20/5 80 Clear round Sandö
6/6  90 Clear round Enskede
10/6 80 & 90 P&J Runsten
.
Nu ska hon minsann lära sig att det är roligt att tävla!
.
Eller som Sofies mamma sa "Hon har ju fint steg, du kanske ska rida dressyr istället" (Det blir den absolut sista utvägen, ve och fasa)
Kommentarer (0)

Upp i svinottan imorgon...

Publicerad 2012-05-04 14:19:50 i Allmänna funderingar,

... för då ska Poassonen och jag till Hufvudsta! Är fett taggad! Ska rida från start till mål och minsann se till att det går bra. Hoppade lite själv på utebanan igår. Gick bra och hon var faktiskt riktigt taggad. Tittade lite på grindarna och vägbommen, men stannade ingenting, så det får väl ses som bra förberedelse. Idag ska vi bara skritta ut och gå ner i havet hade jag tänkt.
.
Red även Bruden igår och den var verkligen jättefin stundtals. Kul (eller så är jag bara nykär och lallar omkring utan att kräva något, hard to tell)! Den ska jag nog rida på hoppbanan eller rida ut på idag så att den är ordentligt på hugget. Den ska också tvättas idag så att jag slipper göra det imorgon. På söndag är nämligen vår andra start ihop. Då ska jag rida bra hela rundan hade jag tänkt och inte 87, 75 % som förra gången. Fint väder är det också (tur att man är lättroad)!
.
Snart har även den här lilla råttan vilat klart. Min favoritälg!
.

Kommentarer (0)

Jättebra hästar + metallskrot del 2

Publicerad 2012-05-02 23:01:50 i Träning,

När vi kommit hem och lastat av Bruden igår var det en kvart kvar innan vi skulle åka med Poison till Runsten och träna terräng. In med den ena och ut med den andra och sen in med den första i trailern (hejochhå). Körde iväg och allt gick bra. Tills det plötsligt återigen lossnar metall från ekipaget.
.
"Vad fan var nu det där som lossnade" sa jag livrädd
"Det lär vi väl se när vi kommer fram " sa Cilla snusförnuftigt
.
Och vi körde vidare (ingenting lät konstigt så jag tänkte att det nog bara var ytterligare en del av avgasröret). När jag svänger in på grusvägen inser jag dock att det är handtaget till framdörren på trailern som lossnat. Tack gode gud höll sig dörren stängd ända tills vi kommit in på parkeringen. Men herregud vad rädd jag var! (Här kan man ju tycka att vi kunde ha lastat av, men jag var så chockad att jag helt enkelt inte tänkte på det).
.
Nåväl, ut med häst och på med saker. Hon var rätt skeptisk när vi kom ut på fältet, men under framhoppningsgaloppen fick hon fart och till och med Poisonbockade (ganska kraftigt dessutom bör tilläggas). Hon var jätteduktig och positiv. Hoppade med stort självförtroende både uppför och nerför och gick ner i vattnet ganska snabbt. Vi hoppade bara de allra minsta och lättaste hindren, men det är precis i linje med planen. Jag gör ju det här  för att hon ska bli tuffare och vilja hoppa (och inte enbart för att jag gillar att flängrida). Därför tror jag att det är jätteviktigt att hon alltid känner sig just tuff och vill hoppa. Hoppa högt kan vi göra sen (gör vi det nu, blir det nog inte så många höga språng tror nämligen jag)...
.
Film 1
.
Film 2
.
Film 3
Kommentarer (0)

Jättebra hästar + metallskrot del 1

Publicerad 2012-05-02 11:13:35 i Tävling,

I söndags då alltså. Det var dagen då det krävdes att allt administrativt flöt smärtfritt. Först Bruden till Vallentuna 95 cm. Hon har ju inte åkt så mycket och då vet man ju inte riktigt hur det ska gå vid lastning (lite bingokänsla). Jag skakade lite på min havrehink och hon gick raka vägen in. Skönt! Sen åkte vi och trots en liten omväg var vi framme i god tid.
.
Gick banan som var lätt och bra (den enda svårigheten var ett vitt Horze-skynke på ena kortsidan). Lastade ur och började rida fram (här vill jag tillägga att jag hade Cilla med mig och att hon typ borde få pris på ryttargalan för årets hästskötare. Satan vad effektiv hon var! Och hade allt färdigt innan jag ens hunnit fråga om hon kunde tänka sig att göra det).
.
Framridningen gick bra, tyckte jag hade henne framme och igenom. Hoppade sen fram och hon hoppade varsitt språng på full höjd på räcket respektive oxern, och det gjorde hon jättebra så det fick räcka. Sex språng tog jag nog totalt, men varför nöta när det känns bra?
.
Gick in i ridhuset och slängtravade runt. När jag skulle visa henne Horze-skylten tog det tvärstopp och jag fann mig själv på näsan i all den gråa manen. Lyckades dock klättra tillbaka. Tur.
.
Sen var det min tur. Gud vad duktig den var! Red på sex mellan första och andra, fast det var sju. Jättenöjd överlag förutom mellan fyran och femman. Landar och tänker att jag måste rida framåt. Hon svarar som satan och jag inser att vi kommer gå på 6 (av någon anledning får jag därför typ ångest och tänker "Men det SKA vara sju här, nu måste jag måste dödsbromsa och René sa ju i onsdags att hon hoppar bättre när hon går av nära". Men min inbromsning gick inte riktigt fram, för hon hade redan tagit tag i femman (och jag hade ju först sagt att hon skulle gå fram, snacka om dubbla budskap...). Började därför ratta i panik (det är därför hon vinglar och byter galopp) och tänker när jag insett att jag sabbat allt att "nu sitter jag stilla och ser vad hon gör". Duktiga Bruden lyckas trassla sig över på 6,25 språng. Vilken pärla! De tre sista hindren är inget att orda om, jättenöjd speciellt med att jag satt stilla och väntade mellan näst sista och sista! Vet inte riktigt varför hon rev, men antar att jag säkert blev kvar i handen.
.
Sen lastade vi på, åkte hem och tappade avgasröret på motorvägen. Kul! Dunk sa det:
"Vad var det" sa jag
"Det var nog Bruden som sparkade" sa Cilla
"Fast du, det ligger något där borta, hur kunde jag köra över det utan att se det?" frågade jag
"Det var väl något litet bara" sa Cilla
"Eller så tappade jag precis avgasröret" skämtade jag
"Hahahaha"
.
Jättekul skämt. När jag kom hem var det helt tomt på avgasrörets plats. (Och jag vill verkligen be om ursäkt till alla andra som var tvungna att väja för 1 meter avgasrör på motorvägen igår).
.
.
Här är Brudens och min debut (efter en veckas samarbete)
Kommentarer (0)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela