Vad vill man egentligen uppnå och hur ofta funderar man över sitt mål och hur man ligger till i jämförelse med det, om man utvecklas åt rätt eller fel håll (genom att analysera både prestation (hur bra det går att genomföra vissa saker) och resultat (hur bra man genomför saker relativt andra)? Och än viktigare; VAD gör man i den dagliga träningen för att ge sig själv så bra förutsättningar som möjligt?
Niklas sa en hel del bra grejer när han var hos oss senast, men speciellt på två områden rörande träning kan jag verkligen bara önska att fler hade tränare som sa så vettiga saker. (Dessutom skulle jag önska att Niklas besökte oss oftare så att jag fick höra nya funderingar i den här stilen och även bli påmind så att jag inte glömmer och börjar göra en massa dumheter och börjar träna på en massa strunt som mest tar tid och inte ger önskad effekt). Dessutom råkade jag och René prata om ämnet bromsa vs samla igår när vi red ut och även där finns en del tänkvärda saker att fundera på.
1. Om att konditionsträna sin hopphäst
(Det här resonemanget har jag även hört Pontus W föra för ungefär ett år sedan och jag tycker att det är ett typiskt sådant där klokt och vettigt resonemang som låter väldigt självklart bara man sätter sig ner och funderar en stund).
Nåväl, här kommer det; varför river hästen på banan/inte presterar som den ska när man rider? Är det mest troligt att det beror på att den är oriden/inte tillräckligt lydig eller beror det på att den har otillräcklig kondition? I de allra flesta fall är det inte i konditionen det brister. Niklas sa att han aldrig ägnar sig åt specifik konditionsträning av sina hopphästar och att de allra flesta troligtvis skulle tjäna mycket på att lägga den tid de lägger på konditionsträning på dressyrträning istället. En hopphäst ska ju inte vara tränad till att springa ett maratonlopp utan vara tränad till att hoppa en bana under ca 2 minuters tid. Den är alltså att jämföra med en sprinter och inte med en distanslöpare. Den ska jobba i en bra och reglerbar galopp och kunna samla och länga sig efter sin ryttares önskemål. Den träning som behövs för att få den till en bra hopphäst görs därför genom att träna den på att hoppa och genom att få den mer ridbar. Genom att träna den på banan med övningar som innehåller mer samling och svårigheter än vad den banhoppning man tävlar i erbjuder förebereder man sin häst (att jämföra med de olika typer av intervallträning sprinters eller idrottare inom "hoppsporter" (höjdhopp, längdhopp, tresteg) ägnar sig åt).
När Pontus pratade om samma ämne sa han att om folk la all den tid som de lägger på att konditionsträna och klättra sina hästar på att träna sin sits istället skulle de ha betydligt mycket mindre problem med hoppningen. Dessutom, när en olydig häst har bra kondition orkar den älga runt hur länge som helst utan att bli trött. Måste man till exempel först longera eller härja runt en stund på sin häst för att den är så uppjaggad att den inte går att rida på kommer den stunden bli längre allteftersom hästens kondition blir bättre. Det är väl därför mycket mer logiskt att träna upp en lydig hopphäst genom att förbereda den för att kunna gå en bana med svåra linjer istället för att konditionsträna den och därigenom skapa en outtröttlig maratonälg.
(Självklart, vilket både ovan nämnda tränare sa, behöver en del hästar komma ut för att hålla sig pigga och glada, men att tro att man investerar sin tid på ett vettigt sätt när man som amatörhoppryttare väljer att konditionsträna istället för att rida dressyr är att missleda sig själv). (Mycket grovt och hårddraget, jag vet, men jag är ju rätt svart-vit i all min analys)
2. Om att träna "dressyr"
När man tränar sin hopphäst borde det ju vara i syfte att göra den till en bättre hopphäst. Om man då tycker att hästen är jättelydig när man tränar dressyr men hemsk när man ska hoppa har man ju inte tränat på rätt saker. Att hålla på att rida i förvänd galopp och göra olika försök till öppna och sluta (dessa två övningar är SAMLANDE om de utförs korrekt. Hur tror man att man ska kunna samla en häst som inte först är lösgjord och lydig. Dessutom, hur ofta ser man inte folk som tycker att de rider öppna och sluta ägna sig åt helt andra olika typer av rörelser) eller göra galoppombyten hit och dit (gärna av kast med liten häst-varianten där man slänger sig och hästen i olika riktningar och hästen byter en vecka senare i bak) utan mål och mening är därför inget man bör lägga tid på. Kan man inte reglera hästen bör fokus ligga på att lära sig reglera sin häst och på att samtidigt få den mer reglerbar. Att rida den dressyr som gör att hopphästen blir mer dresserad för sitt ändamål.
3. Om att samla vs bromsa
Många amatörer bromsar sig genom tillvaron i tron att de samlar. Att backa sig till en avsprångspunkt är inte samma sak som att samla, inte heller behöver det vara samlande att bromsa in en sjuhelvetes massa galoppsprång på en linje bara för att. Att samla sin häst gör man genom att få den att lägga mer tyngd på sina bakben så att den bär en större del av sin egen kroppsvikt på dem. Detta gör hästen genom att vinkla in och trampa med bakbenen längre in under sin kropp. En häst kan ju trots allt samla sig så mycket att den galopperar i princip på stället med bakbenen (i piruett). Blir det släpspår i marken när du rider omkring och "samlar" din häst är du troligtvis på fel spår. Kan du inte rida din häst på ett trevligt sätt i varje gångart får du väl inte för dig att du kan göra piruetter, piaff eller passage? Kan du inte reglera din hopphäst i en normal galopp är det vad du behöver träna på först, eftersom det i lätta klasser är i den normala galoppen den ska gå när den hoppar. Att träna på att rida på fler galoppsprång gör dig ju inte bättre på att rida i normal galopp, (återigen, man blir bra på det man tränar på).
Känner mig väldigt tacksam över att jag har så många människor runt omkring mig att tjuvlyssna på (skönt att i alla fall slippa göra en del misstag själv). Dessutom känns det bra att skriva ner sånt här så att jag kan titta på det när jag tappar ljuset i tunneln och börjar irra omkring planlöst... (Det här är ju så klart, vilket inte nog noga kan understrykas, min tolkning av olika personers funderingar och tankar. Denna tolkning är därför så klart färgade av mitt eget subjektiva tyckande)...
Barbackahoppning till exempel ser jag som en typisk form av tränande som görs för att det är roligt och inte för att det är en viktig del gör att bli bättre på att hoppa med sadel
