malinsmatchadeliv

Jag + mor och far har köpt släp. Jättefint tyckte jag (lät René kolla på det i onsdags samtidigt som jag höll andan (han hittar ju alltid fel på allting, alltid) men det var bar uppskruvning av uppbindningar + en eventuell tillknackning av spärren på vänsterdörren som det var fel på)!

Hoppade på Bäbis i onsdags och satan i gatan vad hon tagit sig! Fin som snus! Har anmält till p&j nästa söndag. Dit ska jag hon och mitt feta släp åka (plus eventuellt sällskap) och förhoppningsvis bara lugnt och fint bekräfta att hon är tävlingsklar.

Poison rider jag mest barbacka på. Usch! Sorgligt men nödvändigt. Får kolla på 500 days of summer tills jag verkligen tryckt in i hjärnan att allt faktiskt blir mycket bättre om man bara vägar ta steget och avsluta sådant som funkar så där så att man ger sig själv en chans att göra något som funkar perfekt istället.

Förövrigt går allt fett! Jag och Robin (min favoritklasskamrat som är liten, mycket intelligent, mycket värmländsk och tillsammans med en skitsöt tjej som lagar supermat en vanlig tisdag) utvecklade idag en fet egen teori under loppet av femton minuter under Hans (min favoritlärare som verkligen brinner för teorier, modeller, marknader med flera lika oporriga ämnen och typ är Sveriges mest sympatiska person) teoriövning i masteruppsatsens metodkurs. Den teorin är så fet att jag nog ska sprida den från och med imorgon. Som Jesus. Typ.

 

Har handlat lite under den senaste tiden som jag ska lägga upp bilder på här. (Dock inte på mig med insugna kinder och putande läppar. Vet inte riktigt varför, men det är inte min grej att posa på bild. Precis som att det inte är min grej att lägga upp häftiga facebookuppdateringar om mitt häftiga jag och mitt häftiga liv. Vilket ju hade varit svårt ens om det hade varit min grej eftersom jag inte har facebook. (Enligt tidningen Chic (som dessvärre har lagts ner) kan avsaknad av facebookkonto innebära att man är psykopat. Så akta er).

 

För övrigt tycker jag att min lillasyster är rätt skön som klär ut sig till en klase vindruvor när det vankas maskerad och inte kör på outfit a lá Mean Girl style (dvs djuröron + underkläder). Det finns ju två sorters människor (jag har vänner som kan hör hemma i båda kategorierna och jag lägger inte in någon värdering angående outfitval): De som så fort de får chansen att klä ut sig klär sig porrigt och så finns det de som istället klär sig riktigt oporrigt. Vad beror denna uppdelning på? Och är man en automatiskt en avundsjuk, präktig och ful person om man känner att man hör hemma i kategori två? Svåra filosofiska frågor...

 

Nåväl, jag handlade lite i Globen förra helgen:

 

Täcke: Amigo 250 g med hals

Schabrak: Brunt med mintgrön kant

Schabrak: Svart med mintgrön kant

 

På min favortwebbshop har jag handlat:

Fleecetröja från Kingsland

Softshelljacka från Kingsland

 

Alltså den webbshoppen är så bra! Billigt, snabbt och dessutom skriver hon alltid ett gulligt meddelande på orderkvittot som medföljer! Så ska det vara! Inte som vissa sopiga svenska företag som tar betalt för produkter de inte har inne och som man sedan typ får jaga livet ur sig för att få tillbaka sina pengar (på gränsen till otrevliga är de också. Eller de är direkt otrevliga, men jag har ju en hyfsat hög toleranströskel tack vare min kassörskeprofession). Tänk på att tomten ser er säger jag bara!

Imorgon ska jag och Bruden ju till Märsta. Jag vill verkligen använda den grå luvan jag köpte i Falsterbo. Problemet är bara att den har en vinröd snurra i mitten och jag har inget schabrak att matcha med! PANIK! Kan jag ha grå luva med vinrött och silver tillsammans med marinblått schabrak med marinblått, vitt och silver? Alltså jag får verkligen inte ihop det här... Tänk om det går dåligt, då kommer det garanterat bero på matchningen...

 

Känns dock skönt att det är detta dilemma som är det största molnet på min himmel just nu. Lever med andra ord ett hyfsat bekymmerslöst liv. Får rådfråga Bruden om vad hon helst vill ha på sig (inte René för han kommer säga ingen luva alls och det är ju inte det svaret jag vill ha. Dessutom kommer han kanske ifrågasätta mitt fokus). 

 

Nu är jag hemma från Skåne. Jag har fått en liten ahaupplevelse kan man säga. Så här ser den ut: Om man köper kläder i rätt storlek sitter de bättre. Jag köper alltid (ALLTID) för stora ridbyxor om det finns flera storlekar att välja på (eftersom jag nästan bara handlar på rea har jag dock ett par ridbyxor som sitter bra ändå eftersom rea oftar begränsar utbudet). I alla fall, Skara hade inga sådana ridbyxor som jag ville ha med sig. Därför kröp jag till korset och provade John Whitakerridbyxorna som alla har. Jag har provat dem ett antal gånger men kännt att de inte sitter helt hundra. Men, vet ni vad det beror på? Jo, jag har så klart provat för stora byxor! Som tur var fick jag hjälp och påhejning och klämde på mig en storlek mindre (36 var det, men det är ju en sk "önskemärkning" från tillverkarens sida, my ass att jag har 36 i verkliga, sanna storlekar). Men oavsett, de sitter svinbra (köpte två par)! Från och med nu ska jag aldrig mer köpa för stora ridbyxor. Och det är ett löfte!

.

I övrigt köpte jag lite nödvändigt (och onödigt) junk:

.

• Förbygel (kostade 550 istället för 1590 vilket den gjorde i alla andra tält)
• Lila RG schabrak (väldigt onödigt men sjukt fint)
• Pikéttröja (som jag kommer kunna ha ungefär samtidigt som det blir minusgrader med tanke på min mycket rikliga svettning)
• Skärp (för att hålla upp alla mina för stora ridbyxor (de vita alltså eftersom alla andra är trasiga eller slut))
• Superbillig grå Equiline luva (det var extremt onödigt men den kostade bara 279 istället för typ 600 och det är ju ungefär som att fika eller äta lunch ute ett par gånger (och det gör jag ju typ aldrig så därför har jag ju redan sparat in de pengarna)

.

Men, återigen, att köpa lagom stora kläder är verkligen något jag rekommenderar!

 

...det gör verkligen mina ridbyxor! I alla fall mina favoriter (de blågröna helskodda från Cavallo). De har hål vid ena känet, är uttöjda i resåren och har färgfläckar sen förra veckans hindermålning. Mina allra bästa ridbyxor (de bruna från Skara hästsport slet jag ju sönder dragkedjan på för ett par månader sen (de går säkert att laga, men då behöver jag nån sykunnig med experkompetens till hjälp (Pappa/syster))), sen har jag två par byxor med helt vidrig passform (Kyra K och Mountain Horse) och två par alldeles för tjocka (Eurostar bruna och marinblå) + de vita Mountain Horse-ridbyxorna som är alldeles för stora i midjan (och överallt annar också faktiskt) och gör att min skjorta alltid åker upp (delvis pga min långa överkropp iofs).

.

Summan av kardemumman är dock att jag behöver i alla fall fyra par nya ridbyxor:

.

• Ett par vita
• Ett par bruna
• Två par marinblå

Om man får ångest av sina inköp (därför att de inte riktigt matchar ens övriga utrustning) får man se till att åtgärda det. För ångest blir man olycklig av, och när man är olycklig blir man fet och så vidare och så vidare. Sagt och gjort, jag funderade över problemet (pannbandet är ljusbrunt) och lösningen (att ändra dess färg till svart). Därefter implementerade jag (gick till skomakaren och han hällde upp lagom mycket läderfärg i en liten burk och gav till mig för det fasila priset av 78 kr (inkl läderrengöring)). Sen målade jag. Nu är pannbandet svart, ångesten är botad och jag har återigen tid att ägna mig åt viktigare saker, som Israel och Palestinakonflikten till exempe (alternativt läsa den skräplitteratur som syns i bilden ovan)...

Jag skyller det på min trasiga barndom. Det är ju uppenbart. Jag har ju suttit och gjort listor över vad jag ska köpa till min ponny (jag väntar fortfarande på att få en) sen jag var 12. Equalitylines hemsida var typ vad BigBrother var för mina jämnåriga när jag var 14. När jag då får chansen att stryka 2 saker från den långa listan är det svårt att motstå. Men vad då? Freud är ju död, så vem ska döma mig (eller mina föräldrar för utebliven ponny)?