malinsmatchadeliv

Var på Runsten med Poison igår. Själv faktiskt. Gick bra att sadla på och lasta ut (om än med andan i halsgropen, tänk om den skulle försöka vända runt i transporten medans jag öppnade bakluckan... Men det gick bra). Red fram och det kändes ok.

Idag har jag bara ridit på Bäbis. Den var verkligen superduktig och begåvad! Med Poison var det liksom svårt att ens komma fram till hindren och med Älgen så var ju problemet att få den att få med sig alla fötter, de långa benen och hela jättekroppen när man väl kom fram. Men bäbis alltså! Den är knappt riden och är ändå med på noterna direkt!

Började med att travhoppa, vilket den inte riktigt förstod meningen med. Men efter ett par gånger fick den till ett riktigt bra språng. Hoppade därefter vattenmattan för första gången i dens liv. Första gången var det som att den inte riktigt uppfattade att det låg något under. Andra gången däremot; "HJÄLP" (samtidigt som jag bara satt där som ett fån och väntade på att den skulle hoppa av)!!! Tråcklade runt ett par gånger och avslutade med ett bra språng. Hoppade sen Schweiz, ett räcke och en oxer. Satan vad den hoppar till i mellan åt! Måste lära mig att ta fram händerna ungefär en halvmeter längre än vad jag är van vid eftersom den liksom kör ner huvudet och upp ryggen (som man ska alltså). Men snart så, när den är lite mer riden (för att inte tala om har kortare päls), då jävlar!

Poassonen och hennes mugg fick gå i skritten, jävla skithudåkomma! Imorn ska vi nog ut i skogen och härja tror jag, det blir skoj! Bestämde även att jag ska rida Bruden i Vallentuna nästa tisdag (om det går bra på träningen på onsdag så klart). Problemet är bara att jag dels måste hitta en medhjälpare på morgonen (hoppning i Vallentuna med brungrå häst) och en mitt på dagen (terrängträning på Runsten med brun häst). Ojojoj, så himla tufft liv man lever som får möjlighet att ha flera skojiga grejer (på olika hästar) för sig samma dag!

Häst:

Har ju varit tävling hela helgen. Har blivit lite förkyld av allt stillasitt och -stående tror jag. Hindrerna var mycket fina, speciellt svart-rosa-silver. Förutom att jag blev så skrämd att jag trodde att min sista stund var kommen när jag stod på banan i gårdagens 130 förlöpte allt smärtfritt.

Hej och hå alltså! Igår var jag och Poassonen (och den förstklassiga men någor frusna medhjälparen) på vårt livs första terrängträning. Djuret var duktigt! Något skeptisk mot stockhinder, bank och kulle men mycket bra på lådor och bildäck. Dock fick vi ge upp vattenplaskandet. Hon gick liksom in i sitt apatiska mode och ville verkligen inte vara med på något sånt. Det tog vi dock igen idag! Vi red nämligen till Blåbärsudden och plaskade i havet. Rätt tveksam var hon allt, men efter att vi klättrat över vinterns vassansamlingar så tordes hon efter en stund gå i. Sen gick vi upp och ner tre gånger! Duktig häst! (Dock avslutade vi när det kom skåpbil med tillhörande rakad, butchig man. Då gav vi oss snabbt av hemåt).

Sen red jag på Bäbis. Alltså den verkar typ behöva ridas en dag och sen är det som att den övar i hagen de fyra dagar den vilar, för när man sitter upp igen är det som att den säger; "Men hallå? Jag kan det här nu, nu gör vi något nytt"! Vi red över tre bommar med fyra galoppsprång mellan, jätteduktig var den. Imorn ska vi hoppa det som står kvar sen måndagens Pontus-träning. Med lite tur blir det film!

Avslutade dagen med Bruden. Milde himmel vad fin den blivit! Jättesnabbt sprang den. Nu vill jag ha sommarlov så jag kan rida hela dagarna (dock får det gärna vara max 20+, annars kommer jag svetta ner hela anläggningen (som jag brukar med andra ord)....)

Idag var min häst så himla fin. Red ett kort joggpass på utebanan (och hoppade inte över grinden, självbehärskningen lyser med sin närvaro). Hon Poisonbockade jättemycket och var faktiskt ganska kort och fin i galoppen i vänster varv (höger var godkänd, men aningen sämre). Typiskt nog var ingen där och såg. Tänkte för ett kort tag ringa upp Karro så att hon kunde filma, men sen tog jag mitt förnuft till fånga och skärpte till mig.

Nu är Poison återigen klippt. Det är verkligen ett sant nöje att klippa häst. Att stå med munnen full av korta hästhår och se hur hästen skalas av likt en skalfrukt (tänk typ banan eller apelsin), det är sann lycka det. (Kul att jag har ett så innehållsrikt liv)... Beställde också bild från tävlingen. Oturligt nog hade fotografen bara fotat hinder nummer 7 (det hon hoppade rakt upp och rakt ner över), så det är inte direkt ett motiv som hör hemma på Fotografiska om man säger så...

Bäbis har skött sig super, både igår och idag. Igår var den på skogsritt (betedde sig som om den aldrig gjort annt) med riktiga bäbis. Bäbis och bäbis alltså. Idag var den i ridhuset. Var jättefin hela tiden utom när jag upptäckte att René var i kafeterian. Då skulle jag styla och göra en bra galoppfattning. Självklart fattar den fel. Prövar igen, och den fattar återigen fel (det händer aldrig annars). Som tur var så såg han ingenting. Man vill ju inte bli anklagad för att sitta och fatta fel galopp liksom... (Som i onsdags när denna fantastiska instruktion uttalades; "Nu fattade du fel galopp igen. Fatta rätt galopp istället").

Jag och Poassonen (och Sofia supergroom så klart) var i Solletuna igår. Jätteduktig att lasta var hon, både dit och hem, gick rakt in och rakt ut. Stor förbättring (jämfört när det tog 1,5 timme och hon var helt blockerad eller när hon hade bestämt sig för att hon nog inte ville åka hem när vi var i Väsby i höstas)!

Kommer ut till stallet, packar allt, väljer schabrak (det blev det marinblåa BR:et), backar till släpet, tar in älg, borstar svans, klipper man, börjar tvätta ben. Och inser att det ena benet är mycket tjockare än de andra. Kul. Ingen tävling här inte. Kommer dessutom på att jag ska träna terräng på onsdag och därför inte kan vara med på hoppträningen. Även om den är bra till nästa söndag är ju uppladdningen inte direkt optimal för en 1.10 debut.

Härjade i förrgår på om hur bra det är att ha en lista med saker man vill ha så att man hela tiden kan hålla ögonen öppna ifall de dyker upp på rea någonstans. Typ:

Idag har det varit onsdag (eller igår närmare bestämt). Det innebär onsdagsträning. Först tjuvtränade jag bäbis på egen hand, den var så duktig så! Sprang med halsen böjd hela ridpasset (alltså åt rätt håll och inte som en kamel) och hoppade två små kryss jättesnällt. Dock får jag nog snart passa mig för den är lite byggd som en bucking bronco. Snart kommer den nog komma på hur den ska bruka sin kropp i rodeosyfte (eller det är så det känns när den hoppat ett runt och fint språng och sedan känner sig jättenöjd med sig själv och glatt studsar vidare). Men vad vet man, hittills har den ju varit lugn som en åsna...

Älgen var med på den "riktiga träningen" och skötte sig galant. Så himla duktig och hoppade en del riktigt trevliga språng. Kul var det när det var oxer oxer på båge med 26,5 mellan. "Här kommer ni bra in och galopperar direkt vidare" instruerar René. Jag lyckas för en gångs skull implementera instruktionen men inser efter 2 språng in att här kommer det ju verkligen inte bli långt, får alltså sitta upp lite på slutet, inte bromsa, men likväl sitta upp. Herregud vilken galopp den har! När jag sen sa "Här var det ju verkligen inte långt, jag blev ju tvungen att nästan bromsa" svarar René "För hästar är det långt, för älgar gäller andra regler". En annan trevlig uppmaning var "lägg till vänsterspöt", vi höll på att avlida av undertryckt skratt... Sen avslutade vi på trekombination ur hörn på 1.10. Och det känns verkligen inte varken svårt eller högt! Fina, fina jättedjur (världens bästa läromästare)! På fredag ska vi sätta nollan (skulle vara bra för psyket om inte annat)!

Avslutade med Poison. Den var rätt tittig när jag värmde upp och stannade en gång på Japanhindret. Sen hoppade den jättesnällt. Känner mig dock lite lätt nedstämd, vi hade ett feed-back snack där kontentan typ var "den får aldrig misslyckas, för då törs den inte hoppa igen på ett tag". Kul kände jag bittert, borde ha köpt en gammal trött valack att tuta runt på istället för den här nervklena, överkänsliga kraken.

Sen gick jag hem och Sofie påminde mig om att jag faktiskt sa när jag köpte Poison att det inte skulle göra något om den stannade ut sig i varje 90 cm klass jag någonsin startar. Och det är ju faktiskt sant. Då får vi väl rida dressyr istället (eller skena i skogen på heltid). Det finns ju faktiskt massor av hästar att tävla med men bara en som jag vill ha som min!

Var precis inne på Hippson och läste "Annelie mitt i vardagen". Hon hade varit på hingstvisning och clinic med Gud (aka Jens Fredricson). Han hade betonat vikten av att hästen ska tycka att arbetet är roligt varje dag och det tror jag verkligen är sant (nähä, det är väl  inte direkt en tiotusenkronorsfråga)! Alltså det jag menar är att man måste göra sitt yttersta för att förbereda hästen väl för att i slutändan få den att prestera väl. När jag gör min veckoplan för hästarna försöker jag verkligen ha det i åtanke, att de ska tycka att arbetet är roligt alltså.

Idag har jag stått och gått så mycket att jag har ont i fötterna (och då menar jag ont, har typ skavsår under fotsulorna). Gick upp 7, hetsade in en inlämningsuppgift och somnade sedan om. Därefter har jag målat hinder och terroriserat Sofie. "Nu ska jag berätta hur jag har planerat vad vi ska göra nu" har jag börjat ungefär sjutton meningar idag. Usch, måste sluta att tvångsplanera folks dagsupplägg.

Skrittade ut på bäbisdjur och Poison. Bäbisdjur gjorde premiär utanför ridbanan och det gick lysande! Dock verkade hon fundera på varför vi tvunget måste skritta hela tiden. Hon vill ju springa och hoppa hinder ju!

Poison tittade trött på mig när jag skulle sadla och tycktes säga "Men kan du låta mig vara ifred i alla fall någon gång? Och kan du sluta tvinga i mig saltad betfor"? Hon tyckte dock att det var rätt mysigt när vi väl kom ut. Jag lyckades genom en enorm inre kraftmätning bestämma mig för att inte tjuvhoppa trädet på vägen hem. När man skrittar ut ska man göra det i skritt (det hörs ju på namnet). Men imorn, då är det uteritt på schemat och då får man återigen flängrida. Poison ska ut på flängritt, bäbisdjur ska hoppa i ridhuset och älgen ska vila för att försöka lagra in mer fett. Den ser återigen lite tanig och älglik ut. Kan hästar ha ätstörningar måntro?

Idag och igår var Niklas här och hade träning. Han är så där fruktansvärt bra! Jag gillar tränare som säger att jag är dålig på saker och som verkligen med engagemang försöker hjälpa mig att åtgärda de problem jag har. Som är engagerade och ställer (minst) lika höga krav som jag själv. Som hjälper alla som tränar oavsett nivå och häst. Som anpassar sin instruktion efter ryttaren (till mig sa han vid ett tillfälle igår att jag skulle skärpa till mig och koncentrera mig, vilket är en typ av instruktion som passar mig perfekt). Till någon annan hade han ett för den personen perfekt anpassat tillta.l Dessutom, vilket är väldigt sympatiskt av honom, så kallar han in den som ridit till mitten och ger instruktion. Lite skillnad mot dem som skriker ut saker om sina elever så att alla andra får höra vad de är dåliga på. Mycket bra tränare alltså!

Sen är jag ju inte direkt Markus Ehning och i jämförelse med honom är jag ju stenkass på allt. Och det vore ju rätt onödigt om en tränare upplyste mig om det (dock intressant, de flesta är ju mer åt hållet att de säger "du har en fantastisk känsla, rytm jada jada hit och dit" och själv känner man att "spar på krutet, jag tävlar 90 cm och är en glad amatör med ytterst begränsad känsla"). Men nog om det, man får ju ha förståelse, tränare lever ju på att ha träningar och för att få sina elever att vilja komma tillbaka är det ju fett om de ger dem vad de vill ha (beröm oftast). Annars har de missat grundkurs nummer ett i marknadsföring (och den bör man inte missa).

Bägge hästarna var fina som snus. De jobbade på allt vad de orkade (efter sina förutsättnignar. Eftersom jag inte tränat dem till att vara Grand Prix hästar var de ju inte det idag heller. Hade de varit det hade det kännts sjukt skumt)... Jag har typ sendrag i hela kroppen (så förhoppningsvis jobbade även jag på).

I själ och hjärta håller jag med Jens Fredricson (eftersom han är en av mina idoler) och det han säger i i den här intervjun :http://www.stromsholm.com/2012/03/21/den-unga-hasten/#more-3018. Speciellt det här citatet: "Om jag ska vara helt ärlig tycker jag att du bara har tillräckliga kunskaper att köpa unghäst om du är yrkesmässig inom ridsporten eller är tävlingsryttare på högre nivå". Vidare säger han att han själv behöver mer hjälp nu än för 15 år sedan när han inte hade samma insikt som idag. Så klart säkrar han dock upp med att säga att det ju självklart också kan gå bra för oerfarna ryttare som köper unghäst, men att de måste vara medvetna om svårigheterna.

Världens bästa och mest förlåtande läromästare är 5 år, 1.80 hög, brun, har lite dålig kroppskontroll och koordination och är ganska okvinnlig. Men det gör ingenting, ingenting alls faktiskt. Åh, jag är verkligen så tacksam att jag får öva på henne. Älgen har aldrig stannat i hela sitt liv (och det är faktiskt sant, inget annonssnack (eller hon sprang på sidan första gången hon skulle hoppa vattenmatta som treåring om man ska vara petnoga)) och försöker alltid så gott hon bara kan (trots sin storlek och brist på tydlig instruktion). Säger jag att hon ska hoppa så gör hon det, alltid och utan undantag. Hon går att klippa över hela kroppen (även inne i öronen (vilket i och för sig går på alla "våra" hästar...)) och vill verkligen alltid vara till lags.