malinsmatchadeliv

Idag och igår var Niklas här och hade träning. Han är så där fruktansvärt bra! Jag gillar tränare som säger att jag är dålig på saker och som verkligen med engagemang försöker hjälpa mig att åtgärda de problem jag har. Som är engagerade och ställer (minst) lika höga krav som jag själv. Som hjälper alla som tränar oavsett nivå och häst. Som anpassar sin instruktion efter ryttaren (till mig sa han vid ett tillfälle igår att jag skulle skärpa till mig och koncentrera mig, vilket är en typ av instruktion som passar mig perfekt). Till någon annan hade han ett för den personen perfekt anpassat tillta.l Dessutom, vilket är väldigt sympatiskt av honom, så kallar han in den som ridit till mitten och ger instruktion. Lite skillnad mot dem som skriker ut saker om sina elever så att alla andra får höra vad de är dåliga på. Mycket bra tränare alltså!

Sen är jag ju inte direkt Markus Ehning och i jämförelse med honom är jag ju stenkass på allt. Och det vore ju rätt onödigt om en tränare upplyste mig om det (dock intressant, de flesta är ju mer åt hållet att de säger "du har en fantastisk känsla, rytm jada jada hit och dit" och själv känner man att "spar på krutet, jag tävlar 90 cm och är en glad amatör med ytterst begränsad känsla"). Men nog om det, man får ju ha förståelse, tränare lever ju på att ha träningar och för att få sina elever att vilja komma tillbaka är det ju fett om de ger dem vad de vill ha (beröm oftast). Annars har de missat grundkurs nummer ett i marknadsföring (och den bör man inte missa).

Bägge hästarna var fina som snus. De jobbade på allt vad de orkade (efter sina förutsättnignar. Eftersom jag inte tränat dem till att vara Grand Prix hästar var de ju inte det idag heller. Hade de varit det hade det kännts sjukt skumt)... Jag har typ sendrag i hela kroppen (så förhoppningsvis jobbade även jag på).