malinsmatchadeliv

Har pga skolan (haha vilket skämt, vem försöker jag lura?!) inte hunnit med Bäbis, så henne gav jag bort för ett tag. Nu är hon dock återtagen (eftersom de andra hästarna behöver vila). Hoppade henne i onsdags och satan i gatan alltså! Hoppade oxer oxer med åtta galoppsprång mellan. Åh hon var så duktig (hoppade som en miljon). Jag också tyckte jag. "Ja, det är ju i alla fall betydligt mycket bättre nu" var Renes kommentar gällande min ridning. Haha, inget onödigt beröm här inte! Men han tyckte i alla fall att jag kunde åka till Södertälje på lördag och rida pay&jump. 60 cm blir det! Provlastade bäbis idag, och återigen, vilken stjärna!

 

Gick rakt på. Stod som ett ljus, åkte ett par varv i ridhuset, lastade av och på och av igen. Hon var mest intresserad av havren, var hon stod när hon fick den var mer sekundärt. Hungriga hästar är grejen alltså! Känns tryggt inför söndagen!

 

"Det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke". Ändå var det precis vad jag gjorde i söndags! Men vi kör det hela i kronologisk ordning.

 

 

Mycket bra runda faktiskt tycker jag (även René tyckte det, han sa att det var det bästa han sett Älgen gå på tävling och att jag kommer kunna rida högt (undrar exakt vad det innebär?) på den i framtiden). Låg nära in i kombinationen, bromsade bara med handen och rev bägge. Så går det när man inte har sinnesnärvaro nog. Men mycket bra i övrigt tycker jag! Relativt svårt var det också, men svårigheterna klarade vi bra (tror jag, har glömt banan nu).

 

Alltså, mellan ettan och tvåan red jag så bra! Tog tillbaka direkt och fick gott om plats. Sen nära till trean, stort på fyran, red in ett språng till femman, men sen, sen lyckades jag faktiskt förbättra gårdagens ridning i kombinationen och det kändes skönt! Låg kort in och, hör och häpna, samlade ihop skeppet! Inga problem! Sen ville jag inte komma mer nära och började backa bort galoppen. Klarade oss över sjuan, men till åttan hade hon ingen chans. Dumma mig! Vi hade kunnat varit felfria om jag inte haft mental härdsmälta! Men jaja, sånt är livet.

 

Hon har ju trots allt gått från ostartad till 4 fel i 110 (felfri 105) på ett år (eller i augusti förra året hade hon 12 fel i en 50 cm pay&jump hemma). Dessutom kan hon åka trailer och har täcke i hagen. Det är ju ändå en helt ok utveckling ((speciellt täcket) och med tanke på förutsättningarna är det fett bra tycker jag)! Förra våren rev hon merparten av alla hinder hon hoppade. Jag har tränat henne själv (med hjälp så klart), och jag debuterade 110 i juli (i september på Älgen). Så vi får nog vara nöjda trots allt. Men bittert när det är så nära en nolla... 

Jag kan inte tänka på något annat än hur jag ska hinna klart med alla sex säsonger av Buffy innan Netflix slutar vara gratis. Lyckades uppbåda nog med fokus för att rida lite idag dock (haha, vilket skämt det gör jag faktiskt varje dag). Poassonen gick barbacka och var mycket fin för att vara hon. Höll sig bra på plats och gjorde helt ok övergångar med hyfsat snabba bakben (för att vara hon alltså) Imorgon blir det skogen.

 

Älgen var så himla duktig på hoppträningen. Lydig och fin. Jag var mongo från kongo i vanlig ordning och red på tanke och inte känsla. Hur ska jag lära mig att börja känna efter? Och faktiskt börja lite på hur det känns? Jag måste liksom först tänka och misslyckas innan jag börjar känna efter: ("Nu blir det kort, bäst att bromsa. Men ojdå, det blev det visst inte alls eftersom den inte Älgade iväg utan galopperade som en normal häst. Kanske ska landa och känna efter hur det känns nästa gång innan jag agerar..."). Inte en bom i marken på hela träningen dock. Hoppas att detta betyder att vi är i fet form. Och inte att vi avverkat det här veckans kvot av felfria språng...

 

Idag var det onsdagsträning på schemat (eftersom det är onsdag). Gick mycket bra! Nu ska jag lastträna och träna på att vara borta hela vintern för att i vår ta världen (eller i alla fall 90 cm avd B) med storm.

 

Har varit mycket mer konsekvent med Poisonsedan förra helgens katastrof (jag provar alla tänkbara knep minst en gång) och idag kändes det som om att det givit önskad effekt (hur det känns imorgon är ju en helt annan sak förstås). Niklas sa ju att han tyckte att jag inte bara skulle fokusera på att försöka rida prydligt utan även effektivt (jag har således övat mycket på att flaxa med armarna). Nä, men skämt åsido, idag var fokus på att de skulle gå fram vilket kändes som ett ypperligt tillfälle att öva sin effektiva ridning. Vi red bland annat en linje på 19 meter på först fem och sedan 4 galoppsprång. Vattenmatta in och räcke ut avslutade vi med. Bad René mäta räcket (som det ponnybarn jag är är ju höjden det enda som räknas) och han fick det till 115. Känns fett att ha 75 cm tillgodo på Pay&Jumpen på lördag (har nämligen för avsikt att rida 40 cm). Det är ju miljön och inte höjden som är problemet, och jag är hellre inne och kollar på ett extra avsnitt av Buffy än ute i eventuell iskyla hela dagen. (För övrigt en av de bästa serier som någonsin gjorts. Mitt livsmål (förutom att rida 120 felfritt) är att bli som Buffy). Vet inte vilket som kommer bli svårast att uppnå...

 

Kapacitet finns det i alla fall någonstans därinne

Små volter i galopp är nog något vi borde öva på (kanske även på att samla istället för att rida snett när det blir trångt. (fast det gjorde vi sedan, men tyvärr blev det inte filmat)).

 

 

Haha, fick ett jättestort språng på oxern första gången och när jag kommer igen (det som syns på filmen) tänker jag att jag ska korta istället. Fet miss! Kommer igen och gör exakt likadant (hör Renés röst i huvudet också "om du rider samma väg och i samma galopp kommer du att hamna på samma distans från hindret. Är den distansen inte bra måste du ändra något". Jomen visst (eller så gör man exakt samma fel en gång till)! Sista gången blev det lite bättre, men borde ridit fram tidigare så att det inte blivit ett sådant monsterlångt hopp. Jaja, tur att man inte är perfekt. Fatta vad bortkastade alla träningspengar hade varit då. "Men du rider redan perfekt, jag har ingenting att tillföra" hade ju alltid varit den enda kommentaren jag hade fått. (Hade dock kunnat samla träningspengarna på hög och köpt något trevligt för dem istället. Typ en hårklippning kanske. Fast ändå. Fin i håret är väl överskattat)?

 

 

Svar till pappas kommentar: Jo, när jag har en dålig dag säger jag sådana förtäckta elakheter tillbaka. 

Var iväg i söndags med Älgen. Rev två i första klassen och fick sen en mycket onödig kommentar av en tjej jag är rätt ytligt bekant med. Hon uttalade sig om meningen med att tävla med hästar som ändå inte är intresserade av att gå felfritt. Åh så onödigt(men hon kan väl inte hjälpa det, hon hade själv just en sådan häst förut)! Fast ändå, hon vet ju ingenting om Älgen och hur mycket den har utvecklats liksom, inte alls säkert att jag är i den sitsen som hon var i då... Fatta om jag varit den nervklena sorten, en sådan kommentar hade ju kunnat sabba min dag (tänk om jag hade strukit mig och åkt hem och gråtit istället?. Fast undra vad folk hade sagt då)! Men ändå, var snälla för sjutton!

 

Därför kändes det extra bra att vi i 110:rundan bara hade ett ner. Nytt rekord! Dessutom höll jag på att flyga av över fyran, det språnget som hon tog där är nog det bästa hon gjort hittills i sitt liv. Hon var lite klumpig på muren (rev dock inte), men efter det var det som om hon tänkte "kanske kan vara läge att prova att hoppa över hindren istället för att bara kliva över". "Ibland kan de ju flascha till" var kommentaren på den rundan av tidigare nämnda expert. Jomen visst, eller så är de 180 höga och behöver lite mer tid på sig bara. Vi ska minsann visa alla att hon visst är en stjärna! Snart jävlar kommer ni få se på andra bullar (givet att jag håller koll på ridningen så klart)!

 

Film från en träning för ett par veckor sedan. Alltså första filmen är verkligen typisk onsdagsträning. "Engagera höger bakben. Men engagera höger bakben över hindret. Den ska inte byta galopp"! och jag som svarar "Nä". Jag är ju liksom uppfostrad med att försöka duger inte (och med Gunde Svan som säger "Nära räknas inte på Fortet" på fredagskvällarna). Och nåde den som säger att den gjort sitt bästa som en bortförklaring efter att den misslyckats (det är nog ett av mina hjärteämnen efter rumskrökningen tror jag (alltså vad det innebär att verkligen göra sitt bästa))! Nåväl, det känns liksom rätt hemma när tränare statear det uppenbara (jag misslyckades ju med en sådan trivial som att fortsätta i samma galopp över ett litet räcke på böjt spår. Då är det ju nästan uppenbart att jag nog inte förstått vad meningen var).

 

Sen hoppade vi trekombination också, här är en film där det går så där.

 

Igår var det träning igen. Red Bruden för första gången på typ två månader. Så himla roligt! Jätteduktig på slutet och jag red faktiskt jättebra också! Men hon hade päls som en welshponny korsat med isbjörn. Måste åtgärdas!

Niklas var ju här i helgen och han var i vanlig ordning fantastisk. Han sa inte heller blankt nej på mina planer att köpa honom, hans hästar, hans fru med mera och flytta dem närmare (alltså om och när jag blivit äckligt rik). Hoppfullt! Fatta vad mycket bättre jag kommer bli när jag har möjlighet att träna för honom oftare än ett par gånger om året!

 

Själva ridningen gick bra! Speciellt Älgen briljerade andra dagen och när jag gjorde som jag alltid brukar (eller i alla fall tror att jag gör; dvs sitter upp och tar tillbaka i förebyggande syfte på linjerna) fick jag nästa långt! Shit! Niklas uppmärksammade också det och sa att det var ett stort steg i rätt riktning (alltså att inte alltid behöva panikbromsa utan att istället kunna rida mer normalt eftersom hästen inte automatiskt galopperar med femmetersgaloppsprång utan faktiskt är påverkbar).

 

Poison var också jättefin! Fast hon var nästan bäst första dagen. Hoppade bara ett par språng andra dagen eftersom vi skulle tävla på söndagen. Det bästa var att hon var helt avslappnad hela tiden! Så himla fett!

 

Det bästa (vilket säger emot första stycket) med Niklas är trots allt att han kommer så sällan. Jag kan liksom känna hur jag blir bättre mellan gångerna och kan få bättre och bättre hjälp. Om han kom oftare hade jag ju inte haft samma chans att bli bättre eftersom jag hade haft mindre tid på mig att träna. Klart som korvspad va?! Den här gången sa han till och med att han var (kommer så klart inte exakt ihåg vad, men det var något ord på f (förvånad, förundrad, förbryllad, fundersam ?) över hur mycket bättre jag blivit och nytt ord på f (förvånad, förundrad, förbryllad, fundersam?) över varför jag inte ridit så här tidigare. "Jag är f... över hur mycket bättre du har blivit och f... över varför du inte bara ridit så här hela tiden". Typ.  (Eller så sa han något helt annat). Men oavsett vad valde jag att ta det som en komplimang.