Niklaskurs
Niklas var ju här i helgen och han var i vanlig ordning fantastisk. Han sa inte heller blankt nej på mina planer att köpa honom, hans hästar, hans fru med mera och flytta dem närmare (alltså om och när jag blivit äckligt rik). Hoppfullt! Fatta vad mycket bättre jag kommer bli när jag har möjlighet att träna för honom oftare än ett par gånger om året!
Själva ridningen gick bra! Speciellt Älgen briljerade andra dagen och när jag gjorde som jag alltid brukar (eller i alla fall tror att jag gör; dvs sitter upp och tar tillbaka i förebyggande syfte på linjerna) fick jag nästa långt! Shit! Niklas uppmärksammade också det och sa att det var ett stort steg i rätt riktning (alltså att inte alltid behöva panikbromsa utan att istället kunna rida mer normalt eftersom hästen inte automatiskt galopperar med femmetersgaloppsprång utan faktiskt är påverkbar).
Poison var också jättefin! Fast hon var nästan bäst första dagen. Hoppade bara ett par språng andra dagen eftersom vi skulle tävla på söndagen. Det bästa var att hon var helt avslappnad hela tiden! Så himla fett!
Det bästa (vilket säger emot första stycket) med Niklas är trots allt att han kommer så sällan. Jag kan liksom känna hur jag blir bättre mellan gångerna och kan få bättre och bättre hjälp. Om han kom oftare hade jag ju inte haft samma chans att bli bättre eftersom jag hade haft mindre tid på mig att träna. Klart som korvspad va?! Den här gången sa han till och med att han var (kommer så klart inte exakt ihåg vad, men det var något ord på f (förvånad, förundrad, förbryllad, fundersam ?) över hur mycket bättre jag blivit och nytt ord på f (förvånad, förundrad, förbryllad, fundersam?) över varför jag inte ridit så här tidigare. "Jag är f... över hur mycket bättre du har blivit och f... över varför du inte bara ridit så här hela tiden". Typ. (Eller så sa han något helt annat). Men oavsett vad valde jag att ta det som en komplimang.