Idag har jag varit duktig och ridit alla mina fyra hästar. Kul förövrigt att jag tycker att de är mina. Det är de ju verkligen inte (majoriteten av dem).
.
Bruden fick springa i skogen och verkade tyckte att det var jätteskoj! Kul! Först låg hon sist och jag lovar (alltså lovar) att jag hade problem att hålla min position i ledet, hon hade gärna sprungit ikapp och om! Eftersom jag tycker att okontrollerad skengalopp inte riktigt är en vettig grej att träna, tränade jag på tempoväxlingar istället. Förut tyckte jag inte alls om henne, hon är så himla på och bufflig och uppmärksamhetstörstande, jag gillar hästar som är hyfsat ointresserade och står och sover när de står i gången (som "mina" tre andra) för att sen vakna till liv när man sitter upp. Nu kan jag till och med tycka att hon är rätt gullig att hålla på med, hon är ju liksom bara väldigt, väldigt glad och social.
.
Bäbis gick på hoppbanan och var verkligen dödsduktig! Hoppade lite småhinder och ett tag höll jag nästan på att flyga av (måste verkligen träna min balans så att den pallar oförberedda 150 språng på 50 cm hinder). Alltså, jag känner mig verkligen lycklig som får rida en så trevlig häst, så himla lättlärd och rolig!
.
Älgen fick också gå på hoppbanan för att undvika eventuella överslagshanlingar imorn på hennes premiärhoppträning, jag gissar nämligen på att hon kommer vara överlycklig! Trots traktornärvaro koncentrerade hon sig bra och jobbade på riktigt duktigt! Hon är en sån arbetsmyra, går och går (eller snarare älgar) och verkar aldrig komma till dörren...
.
Sist ut var Poassonen och idag hade jag verkligen en aha-upplevelse. Nu tror jag att jag kommit på hur jag ska göra för att få henne att utvecklas. Lite svårt att sätta fingret på exakt vad som är skillnaden, men jag kände verkligen skillnad. Nu känns det som att jag har en plan igen och att jag iallafall har hittat tillbaka till tunneln (att säga att jag ser ljuset i slutet av den vore en krafit överdrift)
.
Slutligen hade jag lastträning för att förebygga favorit-i-repris imorgon. Herregud, vad jag kände mig misslyckad förra gången jag var på kliniken och inte kom därifrån, alltså jag fick inte in hästen. Även om de är väldigt hjälpsamma så vill jag för min egen skull ha en lättlastad häst. Nu gick hon in och ut på kommando, att stanna halvägs när hon börjat backa var dock aningen överkurs idag, men det ska vi träna vidare på! Förra gången hade hon hade bestämt sig för att hon inte hade någon lust, och när Poison inte vill då fungerar ingenting. Många intressanta upplevelser har det blivit, och jag har i alla fall blivit ödmjukt inför hur sjukt svårt det är att handskas med hästar och hur tacksam man ska vara när saker bara tycks fungera av sig själv.
.
Älgen (som är en älgko och inte en honälg, för så heter det nämligen inte blev jag påmind om igår)
