Lägg til vänsterspöt...
Idag har det varit onsdag (eller igår närmare bestämt). Det innebär onsdagsträning. Först tjuvtränade jag bäbis på egen hand, den var så duktig så! Sprang med halsen böjd hela ridpasset (alltså åt rätt håll och inte som en kamel) och hoppade två små kryss jättesnällt. Dock får jag nog snart passa mig för den är lite byggd som en bucking bronco. Snart kommer den nog komma på hur den ska bruka sin kropp i rodeosyfte (eller det är så det känns när den hoppat ett runt och fint språng och sedan känner sig jättenöjd med sig själv och glatt studsar vidare). Men vad vet man, hittills har den ju varit lugn som en åsna...
Älgen var med på den "riktiga träningen" och skötte sig galant. Så himla duktig och hoppade en del riktigt trevliga språng. Kul var det när det var oxer oxer på båge med 26,5 mellan. "Här kommer ni bra in och galopperar direkt vidare" instruerar René. Jag lyckas för en gångs skull implementera instruktionen men inser efter 2 språng in att här kommer det ju verkligen inte bli långt, får alltså sitta upp lite på slutet, inte bromsa, men likväl sitta upp. Herregud vilken galopp den har! När jag sen sa "Här var det ju verkligen inte långt, jag blev ju tvungen att nästan bromsa" svarar René "För hästar är det långt, för älgar gäller andra regler". En annan trevlig uppmaning var "lägg till vänsterspöt", vi höll på att avlida av undertryckt skratt... Sen avslutade vi på trekombination ur hörn på 1.10. Och det känns verkligen inte varken svårt eller högt! Fina, fina jättedjur (världens bästa läromästare)! På fredag ska vi sätta nollan (skulle vara bra för psyket om inte annat)!
Avslutade med Poison. Den var rätt tittig när jag värmde upp och stannade en gång på Japanhindret. Sen hoppade den jättesnällt. Känner mig dock lite lätt nedstämd, vi hade ett feed-back snack där kontentan typ var "den får aldrig misslyckas, för då törs den inte hoppa igen på ett tag". Kul kände jag bittert, borde ha köpt en gammal trött valack att tuta runt på istället för den här nervklena, överkänsliga kraken.
Sen gick jag hem och Sofie påminde mig om att jag faktiskt sa när jag köpte Poison att det inte skulle göra något om den stannade ut sig i varje 90 cm klass jag någonsin startar. Och det är ju faktiskt sant. Då får vi väl rida dressyr istället (eller skena i skogen på heltid). Det finns ju faktiskt massor av hästar att tävla med men bara en som jag vill ha som min!
Älgen var med på den "riktiga träningen" och skötte sig galant. Så himla duktig och hoppade en del riktigt trevliga språng. Kul var det när det var oxer oxer på båge med 26,5 mellan. "Här kommer ni bra in och galopperar direkt vidare" instruerar René. Jag lyckas för en gångs skull implementera instruktionen men inser efter 2 språng in att här kommer det ju verkligen inte bli långt, får alltså sitta upp lite på slutet, inte bromsa, men likväl sitta upp. Herregud vilken galopp den har! När jag sen sa "Här var det ju verkligen inte långt, jag blev ju tvungen att nästan bromsa" svarar René "För hästar är det långt, för älgar gäller andra regler". En annan trevlig uppmaning var "lägg till vänsterspöt", vi höll på att avlida av undertryckt skratt... Sen avslutade vi på trekombination ur hörn på 1.10. Och det känns verkligen inte varken svårt eller högt! Fina, fina jättedjur (världens bästa läromästare)! På fredag ska vi sätta nollan (skulle vara bra för psyket om inte annat)!
Har dock inte bestämt om den ska ha brun, blå eller ingen luva alls på fredag...
Avslutade med Poison. Den var rätt tittig när jag värmde upp och stannade en gång på Japanhindret. Sen hoppade den jättesnällt. Känner mig dock lite lätt nedstämd, vi hade ett feed-back snack där kontentan typ var "den får aldrig misslyckas, för då törs den inte hoppa igen på ett tag". Kul kände jag bittert, borde ha köpt en gammal trött valack att tuta runt på istället för den här nervklena, överkänsliga kraken.
Sen gick jag hem och Sofie påminde mig om att jag faktiskt sa när jag köpte Poison att det inte skulle göra något om den stannade ut sig i varje 90 cm klass jag någonsin startar. Och det är ju faktiskt sant. Då får vi väl rida dressyr istället (eller skena i skogen på heltid). Det finns ju faktiskt massor av hästar att tävla med men bara en som jag vill ha som min!
