malinsmatchadeliv

Hujedamej v ad ful jag blir på bild (eller så är jag ruskigt ful även i verkligheten, men lever i förnekelse)! Fast hellre ful på bild än ful i verkligheten och hellre rolig i verkligheten än rolig på facebook. Åh, jag blir alltid så himla besviken de gångerna jag först sett en person på facebook/någon blogg där den verkar helt sjukt snygg och wild and crazy. I verkligheten visar den sig sedan vara en grå liten vägglus. Varför varför varför, lägger man inte all den tid som man lägger på att arrangera snygga facebook/bloggbilder på att typ skaffa en personlighet och lite mod så att man kanske törs säga och göra allt det där man tänker (och skriver för sig själv på sin blogg eller på facebook) i verkligheten? Snacka om resurs och tidsslöseri!

 

(Nu tycker jag verkligen inte illa om blyga människor utan skulle gärna själv vara en blyg, liten, och försiktig viol emellanåt, men de här människorna som framställer sig som Jim Carey alternativt Borat i cybervärlden och sen i verkligheten är något helt annat, de fascinerar och förundrar mig). Kan någon förklara varför detta är ett så vanligt förekommande fenomen?

 

Men nåväl. Nu ska vi ju fokusera på mig och min fulhet (jag och min kompis Matilda brukar till och med ibland ha små events där vi letar rätt på de fulaste bilderna på mig som ligger ute till allmän beskådan i cyberspace för att förundras). 

 

Sa till Sofia när jag kom imål efter den här rundan att jag kände hur min sits var helt åt helvete över en del hinder. Hon påstod att hon inte tänkt på det, men här är ett lysande exempel; ligger på halsen med armbågarna ut. VARFÖR DÅ kan man ju fråga sig?

 

Här är sitsen bättre, men jag ser ut som en litet kräldjur i ansiktet...

Hästen är i alla fall fin (misstänker dock att René tycker att det är lite löjligt med luva och annat tingeltangel, men vaddå, kan man inte rida som ett proffs kan man ju i alla fall försöka se ut som ett)...