Det är ingen älg, det är en tävlingshäst!
Lördagens tävling låg (nu menar jag inte att det var den enda tävling som anordnades under lördagen, men från mitt perspektiv var det THE tävling, eftersom det var där jag valt att spendera min tid) i Kungsängen. Den stora bruna var med och skötte sig prima hela dagen (enda missödet var att jag slog huvudet i taket när vi skulle in i ridhuset, men det var ju knappast hennes fel. Hon har ju alltid varit stor).
Jag och Sofia var där och hjälptes åt. En fyraåring, en femåring och två ryttare. Vi hade till och med planerat att vi skulle kunna filma varandra om vi lämnade över kameran vid insläppet. Dock kom Cilla i rättan tid, så den logistiska svårigheten gällande filmning slapp vi undan.
För övrigt kan jag verkligen inte förstå de som behöver ett helt regemente av folk när de ska tävla (typ tre extrapersoner till en häst som ser helt lobotomerad ut och typ kan skritta fram sig själv) (förstår om hästen behöver två ledare och är mongo från kongo) som de sedan skriker på, kör och härjar med (dessa människor brukar även tendera att härja med den stackars hinderpersonalen på framhoppningen. Skäms på er! Om ni inte kan hålla nerverna i styr utan tar ut er psykiska instabilitet på andra tycker jag att ni kan ta en citodon alternativt en liten hutt innan start)? Herregud, folk är (över lag) så hjälplösa (alt så vana vid medhjälpare att de inte kan tänka sig att klara sig utan)! För övrigt: Hur kan alla dessa tysta och kuvade medhjälpare stå ut? Varför säger de inte upp sig (får de möjligen sjukt bra lön)?
Nåväl, tillbaka till själva tävlingen! Red två 1m. I första var det lite backigt och kändes lite orytmiskt, felfri mot sista som jag attackerar i för stor galopp med avslutande backaläge, hon hann inte upp med bak. 4 fel.
I andra var jag mer som jag skulle förutom på linjen mellan 5 och 6. När ska jag lära mig att 7 normala språng inte innebär att man kan sitta stilla? När det är normalt måste man (dvs jag) få tummen ur och agera. Dock var hästen snabb som en kobra och hann undan. Jag tänkte redan innan att det här kommer aldrig att gå vägen. Andra klassen, med kombination med räcke ut som grädde på moset. Men se på fan, det gick! Fina, fina häst! Äntligen fick hon en rosett!
Klass 1 4 fel
Klass 2 felfri
Efter att jag suttit av lovade jag att jag efter den här dagen inte har rätt att tjura eller klaga på någonting under resten av året (vilket (tursamt nog för er) innebär att klagomål (likt det ovan angående tappade ryttare) från och med nu är ett minne blott)! Jag är så himla glad för min fin, fina häst!