Otajmat
Idag var Bruden iväg på äventyr. En lustig grej som hände var att hon hade en rispa på rumpan som var rätt färsk. När jag hade gått med henne en stund kom mamma fram och sa "De där borta står och tisslar och tasslar och tittar. Det ser ut som att de tror att du slagit hästen så att den fått det där märket. Så se till att inte slå den". Herregud, folk alltså!
.
Red fram och den kändes jättebra. Hoppade ett par språng på framhoppningen som kändes super. Skrittade utanför ridhuset och den taktade och tjuvtravade iväg. Och det kändes ju lovande. Hade bestämt att jag skulle rida mer avvägt eftersom den hittills har svarat så bra framåt, vilket visade sig vara en dålig strategi. Det blev min tur och här någonstans börjar problemen. Det är bara ett ekipage i taget på banan och direkt att jag blir insläppt i ridhuset får jag startsignal. Då står den plötsligt emot lite och tittar lite på ett blått plank. Rider runt en stund, men känner att jag, trots att det inte känns hundra måste starta någon gång. Får otrevliga backalägen 1 och 2. Bra på trean men sen genar jag mot fyran så att den får trångt på sina sju språng. Mot kombinationen har jag fått upp farten och istället för att ha lite tajming smackar jag den rakt in i botten på 5a. Rider sen mot 6 som den tittade på med ordentligt med tryck. Nu tittade den dock inte alls och smackade rakt in i bommen. Sen skärpte jag mig och fick bra språng 7 och 8. Den rev 7 också (säkert eftersom den var matt efter att ha fått ta i för kung och fosterland på samtliga hinder innan). 8 fel alltså, men hon hade lika gärna kunnat riva alla. Duktiga, duktiga häst!
.
Fy, känner mig som en riktig sopa!
.