Den fina hästen (som okända människor till och med kommer fram för att berömma)...
Helgen alltså. Bruden skulle göra tre starter på två dagar. På gränsen till på gränsen med tanke på hur trött hon var när René red två 120 på två dagar. Men nåväl, det var värt ett försök (och dessutom ville jag rida 105 innan 110, hur löjligt det än må vara).
.
Lördagen spenderades i Vallentuna på ett semilerigt gärde (som vi hör och häpna tog oss av utan bogsering (heja Scorpan!)). Banan var ganska stor och sandig (och inte med sån där spånblandning som folk går omkull i som i Solna eller Enskede), hindren var små och jag hade planerat att rida omhoppning! Bruden var pigg och glad och sprang och ruskade på huvudet och gick verkligen inte i någon skolform under särskilt många sekunder. Framhoppningen gick också bra, få språng, alla bra! In på banan, kommer lite nära tvåan som hon rev. Vilket antiklimax, betala dubbla pengen för lika kort runda som i avd B. Men jag kan inte klandra henne, hon har räddat mig ett antal gånger och vi låg faktiskt inte perfekt, låg nära på 5an och 8an också, men på det hela taget en bra runda!
.
100 avd A Vallentuna, 4 fel
Igår var det då Järfälla. Liten ridbana, små hinder, nästan samma bana i båda klasserna = Optimala förutsättningar för en debut. Red fram till första klassen och fick plötsligt en djup mental svacka. Bruden gick som dagen innan och alla andra hästar gick i perfekt form och gjorde galoppombyten och skänkelvikningar och jag tänkte att "Fan hur ska det här gå, jag som varken sitter snyggt eller har koll på min häst"?. Sen skulle jag hoppa fram och fick omtramp på lilla. Tyckte att alla i hela ridhuset kollade. Men vad fan, alla kan göra fel. Kom igen på lilla och, jag lovar, galopperade rätt igenom. Alltså fy, jag ville åka hem och gräva ner mig och aldrig sitta upp igen. Sen fick jag lite ordning och en av funktionärerna sa att Bruden var jättefin och då skärpte jag till mig. Kom in på banan, red på ettan hade dålig galopp och kvarsittande ångest så backade in ett extra till tvåan (red på 6 istället för 5), sen rev vi trean (återigen ett litet räcke och nu kommer vi inte ens dåligt, lite långt ifrån, men inte dåligt) sen mellan femman och sexan får jag typ solsting och får för mig att det är fem för att sen ångra mig och rida på sex. Sluttampen var bra! Skäms som fan och tänker att nu jävlar måste jag spotta upp mig till nästa runda. Kollar på videon och som tur är ser den inte alls så katastrof ut som det kändes.
.
Järfälla 105 avd B, 4 fel
Sen till 110 hade jag skörpt till mig lite och kände mig mer mentalt stabil. Gick banan och det kändes bra. Plockade ut Bruden som verkade dödstrött och tänkte att nu får jag spara på krutet. Red fram kort och tog några språng, varav de flesta bra.
.
Gick in på banan galopperar mot ettan, kommer lite nära och hon hoppar jätterunt och stort. Sen på tvåan, alltså satan vad hon hoppar (relativt sig själv och inte OS häst)! Sen flyter det på bra, kanske lite tomt och nära på sexan, hon sprang på och jag satt bara och höll och glömde benen, lite backaläge in på kombinationen och sen tänker jag "att nu ska jag fan inte sabba det här på sista" och tar sista klockrent. Åh så himla roligt! Felfri i 110 på första försöket!
.
110 avd B Järfälla 0 fel
.
Bruden var jättetrött, men kämpade verkligen på och jag var offensiv och inte osäker! Sen att det kom fram flera personer som sa att hästen var fin och att den nog skulle kunna gå stora klasser när den blivit lite äldre och starkare var också så himla roligt! Nu ska vi bara träna lite till så kommer det nog bli riktigt bra!