malinsmatchadeliv

.. och menar faktiskt det! I lördags gjorde jag och Poison en hejdundrande debut på dressyrbanan och red ihop fantastiska 40%. Efter mitt förra besök inne på dressyrarenan åkte jag den här gången, vis av erfarenhet, inte alls i lika god tid. Åt helvete med det! Kom fram alldeles för sent. Så jävla slarvigt av mig, blir så trött på mig själv! Insåg att jag inte skulle hinna rida fram ordentligt och försöker att bara hålla mig lugn och tom i huvudet för att försöka göra hästen lugn. Hon var faktiskt riktigt fin under den korta framridningen som vi fick, men när vi ska in i ridhuset känner jag bara att det kommer gå åt helvete. Hon var minst sagt tveksam på att gå in och när vi väl kommit in gick vi runt i en mycket, mycket försiktig skritt. Ett steg i taget så att säga. Visste inte om man fick trava i collectingring (och eftersom jag förstått att jag skulle komma toksist ville jag inte göra det heller ifall det skulle störa ryttaren som red sitt program). In på banan och hon blir till och mer ännu mer skeptisk. Men om man ska se det från den ljusa sidan så var det ju alla fall tur att det inte var några hinder i ridhuset! Börjar mitt program, rider upp på medellinjen, gör halt och sedan är det meningen att vi ska komma fram i trav igen. Jomen tjena! Trav blir det först efter hörnet. Sen fortsatte programmet i den stilen ungefär. Det bra med den här förnedrande upplevelsen är i alla fall att jag nu kan konstatera att det inte är det att hon inte vill hoppa. Utan snarare att hon blir så spänd att hon inte vill göra någonting. Domaren var i alla fall snäll och skrev bara "Fin häst som är väldigt osäker och ostadig. Behöver vänja sig vid främmande miljöer". (Och sedan det obligatoriska Lycka till!). Jag känner mig fortfarande så glad över förra helgen succé att det inte stör mig så mycket att det gick åt helvete. Åkte och red för Gina igår för att hon inte skulle få gå för länge och fundera på helgens hemska bortaupplevelse och det gick svinbra. Jaja, bara att streta på!