malinsmatchadeliv

Barnvagnar, paraplyer, felkörning, regnväder...

Publicerad 2012-05-13 23:33:00 i Tävling,

Som rubriken lyder, förutsättningarna var ultimata för mental träning och övning igår. Vi körde vilse så att vi var framme ungefär en halvtimme senare än planerat (första delen av strategin (den att ta ut en timme innan start) gick således åt helvete). Men vaddå, det var gott om saker att titta på och bli hysterisk över i alla fall.
.
Precis när jag suttit upp och skrittade mot banan var det en man som envist skakade bort vatten från sitt paraply. Poison gick först in i sig själv och låtsades som att hon inte fanns, men efter en liten stund lyckades jag få henne att skritta förbi. Sen var det, tack gode gud, gemensam framridning inne på själva banan. Vi fick därför gott om tid på att rida omkring blan hindren. Hon började med att vara okontaktbar á la Hufvudsta men mot slutet blev det bättre. Vi fick även hoppa fram på två av hindren (jag tog rygg på en ponny för att få lite gratisbjudning och det fungerade bra).
.
Sen fick vi vänta en stund tills det var vår tur. När vi kom in och var helt ensamma blev hon först lite avstängd (stannar och blir orörlig) men jag får fram henne både i trav och galopp. Stannar dock på första, borde så här i efterhand ha försökt galoppera ett helt varv innan jag styrde på, men det är ju alltid lätt att vara efterklok. Sen tråcklar vi oss över fram till sju där hon stannar igen. Två stopp i första rundan, men helt klart godkänt utifrån förutsättningarna (paraplyer, hav precis bredvid, utomhus). Rider en runda till där hon är mycket bättre (i omhoppningen bjuder hon till och med själv). 0 fel i andra.
.
Kändes väl inte direkt bra, men trots allt bättre än förra helgen. Nästa söndag ska vi till Sandö och rida clear round. Hoppas att det går ännu ett snäpp bättre då!
.
Här kommer film

Andra rundan
Kommentarer (0)

Otajmat

Publicerad 2012-05-06 16:25:37 i Tävling,

Idag var Bruden iväg på äventyr. En lustig grej som hände var att hon hade en rispa på rumpan som var rätt färsk. När jag hade gått med henne en stund kom mamma fram och sa "De där borta står och tisslar och tasslar och tittar. Det ser ut som att de tror att du slagit hästen så att den fått det där märket. Så se till att inte slå den". Herregud, folk alltså!
.
Red fram och den kändes jättebra. Hoppade ett par språng på framhoppningen som kändes super. Skrittade utanför ridhuset och den taktade och tjuvtravade iväg. Och det kändes ju lovande. Hade bestämt att jag skulle rida mer avvägt eftersom den hittills har svarat så bra framåt, vilket visade sig vara en dålig strategi. Det blev min tur och här någonstans börjar problemen. Det är bara ett ekipage i taget på banan och direkt att jag blir insläppt i ridhuset får jag startsignal. Då står den plötsligt emot lite och tittar lite på ett blått plank. Rider runt en stund, men känner att jag, trots att det inte känns hundra måste starta någon gång. Får otrevliga backalägen 1 och 2. Bra på trean men sen genar jag mot fyran så att den får trångt på sina sju språng. Mot kombinationen har jag fått upp farten och istället för att ha lite tajming smackar jag den rakt in i botten på 5a. Rider sen mot 6 som den tittade på med ordentligt med tryck. Nu tittade den dock inte alls och smackade rakt in i bommen. Sen skärpte jag mig och fick bra språng 7 och 8. Den rev 7 också (säkert eftersom den var matt efter att ha fått ta i för kung och fosterland på samtliga hinder innan). 8 fel alltså, men hon hade lika gärna kunnat riva alla. Duktiga, duktiga häst!
.
Fy, känner mig som en riktig sopa!
.
Kommentarer (0)

Sämsta ever

Publicerad 2012-05-05 17:22:22 i Tävling,

Idag var vi i Hufvudsta. Dessutom ägde det absolut värsta jag varit med om ridmässigt på tävling rum. Jag red fram och det gick bra. Först var hon spänd som sjutton, men kom till ridning bra sen. (Här vill jag dessutom flika in en liten iakttagelse angående framhoppningar: (hallå, tävlar jag när jag tävlar, eller studerar jag mest framhoppningen?! Man kan ju undra) I alla fall. Hur har man mage att kommendera de stackars ideellt arbetande funktionärerna som om de vore galärslavar? Hur understår man sig? "Hallå, kan ni sänka oxer rejält? Och skynda er lite va, jag vill faktiskt hinna hoppa innan jag ska in!" Sen kraschade sagda person sin stackars 4-åring i sagda oxer uppskattningsvis tre gånger. Därefter hade den hästen ingen lust att gå i närheten av hindret. Ful var hon också! Till och med Sofie F (och hon är väl officiellt Sveriges snällaste person) var upprörd (inte över fulheten utan över ridningen bör kanske tilläggas).
.
Nåväl, min tur att gå in på banan. Fy, vill helst inte tänka på det alls. Alltså, jag kunde för mitt liv inte få hästen i rörelse. Till slut var jag ju ändå tvungen att starta (annars hade jag ju blivit utesluten). Det var nog det värsta jag varit med om. Efter hinder nummer två tvärstannade den för att titta på något utanför banan, och jag kunde inte göra någonting för att hindra den. Utseluten pga två stopp på hinder och ett stopp. Eftersom det var en clear round (vilket jag var tvungen att upplysa en upprörd liten dam om "Hallå! Du är utesluten, du ska faktiskt gå ut nu!!!!!") tog jag hela banan igen. Lyckades få upp styrfart till alla hinder utom sista där jag fick ett stopp. Men ändå helt ok, hon kråkhoppade ju sig runt i alla fall! Sen var jag ju anmäld till 95 cm och tänkte "Det går nog bra, nu har den ju sett banan en gång och hoppat alla hinder". Jomen tjena! Visst, hon tog skänkeln mycket bättre när jag red in, men annars var det helt värdelöst. Vi kravlade oss över 1 och sen tappade vi all fart mot 2. När jag skulle komma igen kunde jag inte fatta galopp, det hände ingenting! Lyckades ta oss över två, men över 3 kom vi absolut inte. Tvärstopp tog det.
.
Här är film från första rundan. Tyvärr filmades inte omstarten i 90, den hade varit lite mindre tragisk att se...
.
Ringde mamma (Pappa i bakgrunden föreslog att jag borde skjuta djuret) och berättade. Ringde sen René och fick några bra råd:
.
1. Nu ska vi åka bara på P&J och clear rounder på olika ställen (så att hon får lära sig att hon alltid måste runt och även tvingas vänja sig vid nya miljöer).
2. Lågt och ofta
.
Planen ser därför ut så här:
.
12/5 P&J 80 & 90 Stall Lunda Gård
20/5 80 Clear round Sandö
6/6  90 Clear round Enskede
10/6 80 & 90 P&J Runsten
.
Nu ska hon minsann lära sig att det är roligt att tävla!
.
Eller som Sofies mamma sa "Hon har ju fint steg, du kanske ska rida dressyr istället" (Det blir den absolut sista utvägen, ve och fasa)
Kommentarer (0)

Jättebra hästar + metallskrot del 1

Publicerad 2012-05-02 11:13:35 i Tävling,

I söndags då alltså. Det var dagen då det krävdes att allt administrativt flöt smärtfritt. Först Bruden till Vallentuna 95 cm. Hon har ju inte åkt så mycket och då vet man ju inte riktigt hur det ska gå vid lastning (lite bingokänsla). Jag skakade lite på min havrehink och hon gick raka vägen in. Skönt! Sen åkte vi och trots en liten omväg var vi framme i god tid.
.
Gick banan som var lätt och bra (den enda svårigheten var ett vitt Horze-skynke på ena kortsidan). Lastade ur och började rida fram (här vill jag tillägga att jag hade Cilla med mig och att hon typ borde få pris på ryttargalan för årets hästskötare. Satan vad effektiv hon var! Och hade allt färdigt innan jag ens hunnit fråga om hon kunde tänka sig att göra det).
.
Framridningen gick bra, tyckte jag hade henne framme och igenom. Hoppade sen fram och hon hoppade varsitt språng på full höjd på räcket respektive oxern, och det gjorde hon jättebra så det fick räcka. Sex språng tog jag nog totalt, men varför nöta när det känns bra?
.
Gick in i ridhuset och slängtravade runt. När jag skulle visa henne Horze-skylten tog det tvärstopp och jag fann mig själv på näsan i all den gråa manen. Lyckades dock klättra tillbaka. Tur.
.
Sen var det min tur. Gud vad duktig den var! Red på sex mellan första och andra, fast det var sju. Jättenöjd överlag förutom mellan fyran och femman. Landar och tänker att jag måste rida framåt. Hon svarar som satan och jag inser att vi kommer gå på 6 (av någon anledning får jag därför typ ångest och tänker "Men det SKA vara sju här, nu måste jag måste dödsbromsa och René sa ju i onsdags att hon hoppar bättre när hon går av nära". Men min inbromsning gick inte riktigt fram, för hon hade redan tagit tag i femman (och jag hade ju först sagt att hon skulle gå fram, snacka om dubbla budskap...). Började därför ratta i panik (det är därför hon vinglar och byter galopp) och tänker när jag insett att jag sabbat allt att "nu sitter jag stilla och ser vad hon gör". Duktiga Bruden lyckas trassla sig över på 6,25 språng. Vilken pärla! De tre sista hindren är inget att orda om, jättenöjd speciellt med att jag satt stilla och väntade mellan näst sista och sista! Vet inte riktigt varför hon rev, men antar att jag säkert blev kvar i handen.
.
Sen lastade vi på, åkte hem och tappade avgasröret på motorvägen. Kul! Dunk sa det:
"Vad var det" sa jag
"Det var nog Bruden som sparkade" sa Cilla
"Fast du, det ligger något där borta, hur kunde jag köra över det utan att se det?" frågade jag
"Det var väl något litet bara" sa Cilla
"Eller så tappade jag precis avgasröret" skämtade jag
"Hahahaha"
.
Jättekul skämt. När jag kom hem var det helt tomt på avgasrörets plats. (Och jag vill verkligen be om ursäkt till alla andra som var tvungna att väja för 1 meter avgasrör på motorvägen igår).
.
.
Här är Brudens och min debut (efter en veckas samarbete)
Kommentarer (0)

P&J Runsten

Publicerad 2012-04-29 23:49:55 i Tävling,

Var på Runsten med Poison igår. Själv faktiskt. Gick bra att sadla på och lasta ut (om än med andan i halsgropen, tänk om den skulle försöka vända runt i transporten medans jag öppnade bakluckan... Men det gick bra). Red fram och det kändes ok.
.
En tanke bara:
Jag tycker att det är mycket märkligt att folk alltid är så aggressiva på framhoppningen och härjar och har sig. "Det är en för mycket här inne, en måste UT!!!!" och "Alltså, folk måste faktiskt visa hänsyn!!!!" hör man jämt (mer eller mindre utvrålat i falsett). Men alltså, anledningen till att man är på P&J är ju att man rider för dåligt för att vara på riktig tävling trodde jag? Borde man inte då kunna räkna ut att man kommer omringas av likar (som också rider för dåligt för att vara på riktig tävling)? Dåliga ryttare=Kaos. Punkt. Om du ger dig in i (P&J)leken får du leken tåla tycker jag. Du kan räkna med kaos, det måste vara en del av din förberedelse att kunna förutse och lära dig att ignorera.
.
Nog om det. Efter framhoppningen skulle jag då rida. En lustig sak som hände då var att det kom  fram en kärring som började prata snällt. Efter en stund vräkte hon dock ur sig en riktigt taskig grej och precis då var det min tur att rida in i ridhuset. Jag var verkligen helt knäckt (hade inte direkt haft i åtanke att jag skulle få höra något så elakt precis innan jag skulle in, så jag hade inte tränat i förväg på att ignorera dylika kommentarer). Red an mot ettan och var verkligen inte alls tillräckligt offensiv. Poassonen blev ställd och stannade (som på sista hindret i Sollentuna). Sen bestämde jag mig för att skita i puckon och tänkte att "Jag rider hur fan jag vill och vet att jag gör rätt" och sen gjorde jag det. Hon rev ett hinder som hon tittade på men annars bra. Åtta fel i 80 cm alltså.
.
Sen var det paus och jag ringde min privata curator för råd. (Grät och snorade och hade mig). Hon sa att jag ska göra ner såna där människor fullständigt om det händer igen. Då kändes det bättre. Sen berättade jag även vad som hänt för en ytlig bekant och hon sa också att jag skulle skita i puckon. Så jag laddade om och sen var det dags för 90 cm.
.
Red bättre och fick ok distanser nästan överallt. Poassonen var positiv och med på noterna, kul! Rev ett hinder som hon tittade lite på, men annars bra. Fyra fel i 90. Jag är jättenöjd verkligen! Snart kommer hon nog att vara ordentligt ridbar även borta och inte bara kontaktbar (i början var hon ju helt okontaktbar så det går ju ändå framåt). Helt klart vår bästa och mest avslappnad runda hittills (finns tyvärr inte på film eftersom jag var själv). Snart kommer hon vara felfri tror jag!
.
Ringde sen fader som också härjade loss om hur man ska behandla puckon. Kom slutligen hem och pratade med René. Han tittade trött på mig och sa "Men jag har ju sagt att du ska låta bli att lyssna på idioter. Nästa gång så ser du till att ha något bra svar på lager som du snabbt kan leverera tillbaka".
Och tre så smarta människor kan ju omöjligt ha fel. Jag ska händanefter förbereda mig på att alltid kunna bli utsatt för direkta påhopp. Som jag kommer välja att fullständigt skita i. Punkt.
Kommentarer (0)

Årets bästa runda (ridmässigt), årets sämsta (resultatmässigt)

Publicerad 2012-04-16 12:26:37 i Tävling,

Jag och Poassonen (och Sofia supergroom så klart) var i Solletuna igår. Jätteduktig att lasta var hon, både dit och hem, gick rakt in och rakt ut. Stor förbättring (jämfört när det tog 1,5 timme och hon var helt blockerad eller när hon hade bestämt sig för att hon nog inte ville åka hem när vi var i Väsby i höstas)!


Sen skenade vi fram och hon var jätteduktig (tog skänkeln bra och plöjde på som en plog genom vattnet (för halva framridningen och framhoppningen var typ av poolkaraktär). Hoppade alla hinder, om än något tveksamt först, och jag tyckte att hon kändes glad och väl framme.
.
Sen, för att inte tappa farten, skenade vi in i ridhuset. Där blev hon så klart lite tveksam igen men efter att jag travat runt en stund kändes hon bra. Hon som skulle rida efter mig var väl kanske inte optimalt placerad (lyckades stå ivägen mot 1:an två gånger), men det är ju inte alltid så lätt när man är nervös. Jag bestämde mig för att det inte skulle störa mig och började rida. Hinder 1 till 6 gick jättebra, är verkligen nöjd! Ok, det är lite pushigt (men i det här läget känns det nödvändigt) och hon är i en del bommar (pga att jag håller henne i ett järngrepp och för att hon är spänd) men så fort hon är mer avslappnat är det med största sannolikhet inget problem. Sen mot 7:an visste jag att det skulle vara framåt på 7 eller tillbaka på 8. Eftersom det var en grind i det hindret visste jag också att jag med säkerhet skulle behöva övertyga henne. Det hade jag ju helt glömt bort när jag landat efter 6:an, jag bara fortsatte i normal galopp och då fanns de inget utrymme för tveksamheter. Miss pga ryttarrutin, men för att kunna jobba bort såna måste jag ju öva i pressade lägen (tävla alltså). Sen kom vi på det hindret igen och hon hoppade (om än med lite övertalning). Mot 8:an vet jag inte riktigt vad som hände. Tänkte nog att jag satt på Älgen, såg en distans, satt stilla och väntade på att den skulle hoppa. "Hallå? Jag tänker verkligen inte hoppa om du bara lämnar mig här utan support" sa Poison och stannade. Mycket klantigt av mig!
.
Men hur som helst, trots vad det står på pappret är jag jättenöjd! Hon kändes positiv och hade jag bara hållit ihop det hela hade vi haft ett betydligt bättre resultat. Det känns som att vi helt klart är på rätt väg (när hon varit felfri på P&J:s tidigare har rundorna inte kännts i närheten av lika bra som känslan jag hade igår nämligen). Och det är den känslan jag ska ta med mig vidare! Ingen av rundorna med Älgen har heller kännts i närheten av lika bra och då har jag ju haft mycket färre fel (4 faktiskt, för den som glömt bort det). Bara att öva vidare alltså!
.
Film (95 cm 16 hinderfel + tidsfel)

Kommentarer (0)

Min läromästare

Publicerad 2012-04-02 00:40:43 i Tävling,

Världens bästa och mest förlåtande läromästare är 5 år, 1.80 hög, brun, har lite dålig kroppskontroll och koordination och är ganska okvinnlig. Men det gör ingenting, ingenting alls faktiskt. Åh, jag är verkligen så tacksam att jag får öva på henne. Älgen har aldrig stannat i hela sitt liv (och det är faktiskt sant, inget annonssnack (eller hon sprang på sidan första gången hon skulle hoppa vattenmatta som treåring om man ska vara petnoga)) och försöker alltid så gott hon bara kan (trots sin storlek och brist på tydlig instruktion). Säger jag att hon ska hoppa så gör hon det, alltid och utan undantag. Hon går att klippa över hela kroppen (även inne i öronen (vilket i och för sig går på alla "våra" hästar...)) och vill verkligen alltid vara till lags.

Idag var vi i Södertälje, och man kan väl säga som så att vi inte brutit vår svit (vi har fyra fel, varken mer eller mindre). Vi rev i alla fall inte sista hindret (tack gode gud) men däremot näst sista, helt mitt fel, började bromsa alldeles för sent. Jag vet ju att hon blir störd när jag inte blir klar i tid, men när man varken är Markus Ehning eller Malin Baryard verkar det vara svårt att omsätta tanke till handling. (Talar utifrån analys av mig själv. Den inre rösten säger:"Se till att bromsa i tid och inte galoppera i korsgalopp genom kurvorna". Kroppen däremot, den härjar gladeligen på i alla möjliga sorters galopper utom rätt och blir helt handlingsförlamad när distansen inte stämmer).
Men en vacker dag kanske även jag får till det. Det sägs ju att man behöver 2000 upprepningar för att ändra en dålig vana, med älgen som kompanjon får jag säkert 10 gånger fler om det behövs innan hon tröttnar. Hade hon kunnat prata hade hon nog sagt något i stil med:
"Jaja, jag hade väl hellre haft Baryardversionen, men jag är inte den som är den".



(För övrigt hade det ju varit piffigt om jag stoppat in skjortan i ridbyxorna...)
Kommentarer (1)

Ponnyakuten 2.0

Publicerad 2012-03-31 23:41:07 i Tävling,

Idag har vi hunnit med en hel del. Började med pilates, herregud vad yr man blir av att andas in genom näsan och ut genom munnen. I övrigt en perfekt sport, kände hur musklerna blev mer definierade, slankare och snyggare för varje sekund. Eller nåt.

Sen åkte vi på Pay and jump till Runsten. Det brukar ju innebära en dagsutflykt ungefär, dock inte idag. När vi kom fram var det 25 kvar + 10 minuters paus. På med allt och upp i sadeln och sen var det plötsligt en miljard strukna (eller kanske 10) och min tur. Posion var inte redo fär allt i hela världen och jag hann fundera på varför jag utsatte henne för denna terror och vad jag skulle säga till René när jag fått 20 stopp. Sen bestämde jag mig för att sluta psyka och börja anstränga mig istället. Vinklade upp sporrarna, tryckte ner arslet i sadeln och höll fast  den stackars kraken. Kände mig typ som John Hickey (fast i lightversion (eller snarare mini-lightversion)) för en liten stund. Alltså han är en av mina idoler, han kan komma in på banan på hästar som ser ostyrbara ut (och som säkert är det också för vem som helst förutom honom). Men eftersom han håller dem på plats med sin styrka, vilja, talang och sina långa ben finns det liksom ingen annan väg för dem än att hoppa runt felfritt. Det gjorde även Poison idag, men gud vad jag hoppas att ingen såg.
Sen var det skogstur till älg (alltså inte till häst). Den kändes fin och det var nog klokt att rasta den ordentligt inför imorn, då vi nämligen inte ska riva sista hindret. Sen lastade vi hästar (på två dar går de rakt in och rakt ut, alltså satan vilka lättlärda djur hästar ändå är)...
Slutligen målade vi bommar och nu är det läggdags, imorgon ska jag matcha min bruna häst med brunt (för det är snyggt, så det så) och rida för kung och fosterland.
Kommentarer (2)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela