malinsmatchadeliv

Jag har en mycket bra självkänsla. Oavsett om jag går upp ett par kilo i vikt, utsätts för elakheter från min omgivning, presterar dåligt på en tenta eller rider skit på en tävling är jag nöjd med mig själv (jag skakar av mig skit ganska fort, lite som en gås). Mitt egenvärde har för mig således inget med min prestatation att göra.

 

 Mitt självförtroende är (enligt mig själv i alla fall ganska sunt). Jag är en medelmåttig hobbyryttare som på ett hyfsat sätt kan rida 110 på det hästmaterial jag har till mitt förfogande idag. Jag är inget proffs (de rider nämligen 150 alternativt 120 eller 130 på mitt tidigare nämnda hästmaterial). Eftersom jag är väldigt duktig på andra saker; jag är (relativt de allra, allra flesta riktigt bra på att gå i skolan (vilket jag grundar på att jag gick ut gymnasiet med 20.0 utan att lägga ner hela min själ och all min tid i min skolgång) och dessutom är jag även mycket mer envis (vilket jag grundar på en rad olika saker, kom gärna fram och fråga om du vill höra, har ingen lust att skryta om det inte är face to face)) har jag ett väldigt litet behov av att hävda mig genom min ridning. Detta gör att jag kan se mig som en medlmåttig ryttare (och vara nöjd med det) som tror att hon i år är kapabel att göra bra rundor i 110.

 

Givet min självkänsla och mitt självförtroende tycker jag mig ha rätt att vara sjävkritisk. Jag blir arg och besviken på mig själv när jag rider dåligt och glad och nöjd när jag rider bra. Jag tycker absolut inte att jag måste vara jättenöjd med alla rundor jag gjort på Bruden även om de ligger inom variansen för vad jag borde vara nöjd med rent resultatmässigt. Jag vill väl också utvecklas liksom och vill inte behöva gå runt och vara halvnöjd jämnt! Jag är glad när det går bra (som Brudens och min felfria 110 debut och Älgens och min 100 start i Mälarhöjden) och arg och besviken på mig själv när det går mindre bra! Mitt matchningsråd är alltså: Skaffa dig ett bra självförtroende och en bra självkänsla. Då kan du nämligen tillåta dig själv att vara självkritisk (utan att riskera att du ger dig själv anorexia och andra hemskheter) och har därför chansen att göra om och göra rätt och i slutändan bli bättre!