Rekord!
Hoppträning igår och det var nog något slags rekord tror jag! Först Poison som verkar vara inne i en fantastisk fas.
Hade jag aldrig suttit på hästen innan hade jag trott att den person som sagt att hon är väldigt tittig och spänd varit mytoman. Hade någon sagt att det alltid krävs ett mindre krig av anstränging för att få henne att gå på rätt antal galoppsprång mot tittiga hinder hade jag trott att den var dum i huvudet. Ja, ni fattar nivån. Vi hoppar fram på Japanskynket och jnär jag kommer första gånger ser jag att jag ligger mitt i mellan två språng och tar tillbaka för att jag antar att den kommer stå emot av sig själv och få en bra avsprångspunkt då. Icke. Rider på framåt nästa gång och det går jättbra. Sen grind, ligger stort lägger på skänkeln och hon tar av, sen sex språng på båge mot vattnet, rider på lugnt och det blir perfekt på sex språng (helt automatiskt).
Nästa gång på grinden ligger jag i samma läge men lägger inte på skänkeln, vad gör den tappra hästen då? Jo, hon räddar sig själv och mig och trampar om! Fatta, hon känner att jag svikit henne och lämnat henne själv, men trots detta tänker hon "äh, jag törs ändå!"! Och trots omtramp har vi inga problem att nå fram på fem mot det schackrutiga skynket! Jag var typ i chock! Gången efter bromsar jag ifrån samma läge och får två korta. Men efter det, då jävlar rider jag framåt som jag ska och det blir kalas! Sen fortsatte det så! Så himla skoj!
Sen var det Älgens tur. Lite älgig först (och det blev ju knappast bättre av att jag landar i korsgalopp efter Japanskynket, härjar på i älgkorsgalopp (typ motsatsen till sån där balanserad korsgalopp som Niklas säger att jag ska rida i om jag inte lyckas få rätt galopp) och sedan får ett stort språng in på grinden och inte har en suck att få in fem mot schakrutiga. Men sen tog jag mig samman! Vi avslutade med serie med jättekorta avstånd och hon var verkligen duktig! Även jag (trots att jag inte till 100% lyckades implementera Renés instruktion). Men det är det jag gillar med hans träningar. Han tilltalar en alltid som att man faktiskt har känsla och faktiskt har möjlighet att omsätta en instruktion av typen "Se till att den har lång hals, kort galopp, inte ligger på i handen och att den får ett kort språng in och att du håller dig upprätt genom hela serien samtidigt som du driver lite mer med vänsterskänkeln för annars kommer den riva". En annan tränare hade väl typ sagt "försök komma in i serien i (rätt) galopp och om den sedan river får den skylla sig själv". Jag gillar att han verkar tro att man kan men att man bara latar sig, (typ som när man väljer att lägga dem på omtramp alternativt inte ser distansen i tid eller vrider sig åt fel håll så att de landar i fel galop).