malinsmatchadeliv

Alltså, alla som håller på med hoppning vet ju (hoppas jag i alla fall) hur viktig galoppen är. Det är ju liksom i den gångarten man hoppar. Ändå, vilket slog mig som en blixt från klar himmel när jag sadlade på första hästen en dag i förra veckan, rider jag mycket mindre i galopp än i trav på båda hästarna. Alltså jag blir så trött! VARFÖR liksom?! Jo, för att jag är lat så klart! Båda hästarna är lättare att rida i trav (eftersom jag alltid rider i trav eftersom det är lättare att ha ordning på dem där) och därför fortsätter jag av lathet att rida mer i trav. Alltså vilket jävla moment 22 och vilket slöseri med tid! Jag blir verkligen så frustrerad och arg på mig själv när jag upptäcker sånt här ologiskt och destruktivt beteende! Men sedan dess är det slut på de här dumheterna. Jättejobbigt är det också, för oss alla tre, men snart jävlar kommer vi minsann vara superreglerbara och starka (vissa mer än andra förhoppningsvis).

 

Nåväl, idag var det ju onsdagsträning. Åh, det gick så himla bra! Hoppade kombination och trekombination (med kort anridning ur ett hörn) och det kändes så lätt och bra. Fastän jag fick tillbakalägen ett par gånger hade Poison inga problem att sträcka ut imellan och med lätthet nå ut över sista. Det är verkligen så stort! Alltså herregud! Hade någon filmat idag och visat mig filmen för ett år sedan hade jag trott att det varit trickfilmat. Som jag har slitit och härjat för att överhuvudtaget få oss igenom. Och nu är det inget snack! Oxern ut låg på en meter ungefär på slutet och förut var det ju en ganska skrämmande höjd med den hästen eftersom hon bara kröp ihop och försvann in i sig själv. Men nu var det som en promenad i parken ungefär. Mesig som jag är vill jag ju sluta med flaggan i topp (vilket René snart nog kommer tröttna på, men har än så länge en del överseende med tanke på de problem vi haft) och inte utmana ödet.

 

Det enda tråkiga med att det går så bra hela tiden nu är att min omgivning nog snart kommer tröttna på att lyssna på när jag tjatar om hur fantastisk min häst är (när den bara utför standardgrejer som vilken femåring som helst med lätthet bör klara av), men det får jag väl ta. Jag lär väl säkert inte ens märka när detta händer (har det kanske redan hänt?) utan kommer nog bara fortsätta mala på.

 

Sen var det Älgens tur. Hon fick göra sina standardgrejer; övergångar och tempoväxlingar. Låter ju som två grejer som bara borde funka från start, men jag lyckas ändå fylla ridpass på ridpass med bara detta. Jaja, men så är ju jag jag och Markus Ehning Markus Ehning (hade det varit tvärt om hade jag väl gjort en sjuhelvetes massa andra saker)... Mitt galopparbete verkar i alla fall givit effekt. Idag galopperade hon så bra (en kort stund i alla fall) att jag önskade att någon varit där och filmat (eller i alla fall sett). Oturligt nog var ingen kvar eftersom jag tryckt i mig äppelkaka istället för att rida under tiden det fanns publik. Men sånt är väl livet. Man sjunger ju bäst i duschen, är tuffast på stan när alla andra är hemma, häftigast i världen på facebook och rider bäst på läktaren. Ja, ni fattar.